Herr talman! Den här debatten handlar egentligen inte om visitationer - den handlar om någonting annat, och jag kommer att återkomma till det.

Den kommande 22 § polislagen, i folkmun även kallad lagen om säkerhetszoner, är egentligen bara en liten skärpning av den befintliga lagstiftningen, nämligen 19 § andra stycket polislagen. Den nya lagen om säkerhetszonerna tycker jag har fått alldeles för stor uppmärksamhet och alldeles för mycket kritik. Det är en lag som kommer att vara en liten pusselbit i det stora pussel som vi kallar för brottsbekämpande arbete eller varför inte brottsförebyggande arbete. Säkerhetszoner är ett brottsförebyggande verktyg, och det är ett verktyg som Polismyndigheten har efterfrågat, särskilt som den andra lagstiftningen, 19 § andra stycket polislagen, har varit otydlig.

När jag har följt debatten både här och i medier har jag märkt att det finns en stor okunskap om hur lagen om säkerhetszoner är tänkt att användas. Låt mig därför, herr talman, få ta ett exempel på hur den här lagen är avsedd att användas. Det är alltså ett exempel:

Polisen får genom spaning och underrättelse indikationer på att en gruppering kommer att skjuta, spränga eller begå ett attentat i ett visst område. Det kan till exempel handla om att man är ute efter att hämnas en person eller att man vill ta över en drogmarknad. Polisen sätter då in resurser i det aktuella området där den eller de som är måltavlor bor eller vistas. En kväll får polisen plötsligt syn på en bil, och i den bilen färdas flera personer. En av dem känner polisen igen som en person som är kopplad till ett kriminellt nätverk och dömd för ett grovt brott.

Det är förutsättningarna.

Här finns två skolor för vad man vill att polisen ska göra. Vi kan kalla den ena för oppositionens skola. Oppositionen tycker inte att poliserna ska göra någonting. De ska avvakta och vänta tills en skälig misstanke har byggts upp så att de kan göra en husrannsakan i bilen och visitera och kontrollera personerna med stöd av rättegångsbalken. I princip vill oppositionen att poliserna ska vänta tills personerna har vevat ned bilrutan och med automateld skjutit rakt in i en bostad. Då ska poliserna kliva fram och göra visitationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

I den andra skolan, som vi kan kalla för Tidöpartiernas skola, tycker man att när det finns ett konkret hot och indikationer på att det kommer att ske ett attentat i ett visst område - då beslutar polisen om en säkerhetszon.

Med den nya lagen får poliserna i detta exempel rätt att ingripa innan någonting händer. När polisen har identifierat en person och genom spaning, underrättelse, personliga kontakter och personliga kunskaper har fått skäl att stoppa och kontrollera bilen och söka efter de vapen som finns kan man göra detta och förhoppningsvis förhindra att ett attentat sker. Så här är det tänkt att säkerhetszonerna ska användas. Det är upp till var och en att avgöra om man tycker att det ska vara som oppositionen vill eller som Tidöpartierna vill.

I propositionen om lagen om säkerhetszoner framgår klart och tydligt hur tanken är att lagen ska användas: inom ett begränsat område och en begränsad tid. Poliserna ska jobba med underrättelse, tips och egna erfarenheter. Det är tid och plats som avgör. Poliserna kommer på så sätt att kunna jobba mer offensivt, mer effektivt och mer förebyggande. Förhoppningen är att det ska ge effekten att de som planerar att utföra ett våldsdåd drar sig för att göra det. Med denna lag kommer polisen att kunna agera innan någonting händer.

Det har framförts här, framför allt av oppositionen, vilket jag tycker är bra, att allt detta ska dokumenteras. Det är viktigt att det dokumenteras vem som har gjort visitationen och varför visitationen har gjorts. Tid, plats och anledning ska dokumenteras. Allt detta är viktigt, och det är något som lagen kommer att medföra. Man kan alltså i efterhand kontrollera vem som har gjort vad.

Herr talman! Tillbaka till debatten och vad den egentligen handlar om, nämligen förtroendet för svensk polis eller snarare avsaknaden av förtroende för svensk polis.

Vi har i dag fyra partier i Sveriges riksdag som inte litar på svensk polis. Det är fyra partier som är tydliga med att de är oroliga för att svensk polis kommer att börja trakassera och diskriminera oskyldiga människor och att svensk polis kommer att börja rasprofilera människor. Oppositionen säger inte att svensk polis gör detta i dag, men man säger att man hyser stora farhågor för att det kommer att börja ske om lagen blir verklighet. Oppositionen tror att svensk polis då kommer att börja trakassera, diskriminera och rasprofilera; det har man varit tydlig med i både medierna och debatten.

År 2024 står vi alltså och pratar om rasprofilering, och vi har höga politiska företrädare i Sveriges riksdag som på allvar menar att svensk polis kommer att välja ut vilka de ska visitera utifrån hur en person ser ut eller varifrån en person kommer. Det är en väldigt mörk bild av svensk polis som oppositionen målar upp. Som polis blir jag både upprörd och ledsen över att politiska företrädare i Sveriges riksdag har denna bild. Jag har faktiskt lite svårt att sätta ord på vad jag tycker om detta.

Herr talman! Många poliser jobbar i dag under väldigt svåra förhållanden. De är underbemannade, de är underbetalda och de får stå ut med hot och våld. De blir bespottade och påhoppade, och deras ingripanden filmas. De kartläggs, och de får sina personliga uppgifter utlagda på nätet. I vissa områden finns starka krafter som motarbetar en närvarande polis. Det är krafter som inte vill ha poliser i närheten. Jag undrar varför polisen även ska motarbetas av ledande politiker i Sveriges riksdag. Vad tjänar vi på det? Blir det bättre?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

Det handlar om poliser som dagligen jobbar i de utsatta områdena. Det här är områden som finns på grund av oss politiker. Vi kan inte skylla dem på polisen, utan det är dålig politik som har lett till att vi har fått de här områdena och att vi har dem än i dag. Poliserna i dessa områden försöker medla, bygga relationer och skapa förtroenden. De försöker bli en del av vardagen för de skötsamma invånarna, majoriteten, som bor där. Dessa människor vill inte leva med hot och våld, skjutningar och sprängningar och kriminella gäng som tar över gator och torg.

Tror ni på allvar att ni hjälper till när ni pekar ut poliserna och säger att man inte kan lita på dem? Tror ni att ni hjälper poliserna i arbetet mot de kriminella nätverken? Tror ni att ni underlättar för dem?

Jag känner flera av de här poliserna. De brinner för att jobba med att skydda dem som bor i de här områdena. De vill att barnen ska kunna leka på lekplatserna utan att riskera att bli skjutna. De vill att de skötsamma och hederliga familjerna inte ska riskera att få sina lägenheter sprängda i bitar. De vill att näringsidkare ska kunna ha öppet utan att riskera att kriminella gäng tar över butiken, utpressar dem eller ser till att ha en öppen drogmarknad precis utanför butiken så att kunderna inte vågar komma dit.

De här poliserna vill väl. De tjänar ingenting på att hålla på och trakassera eller diskriminera de boende eller, för den delen, syssla med rasprofilering. Förklara gärna för mig varför de skulle göra det och vad ni grundar era påståenden på! Berätta det för mig!

Jag tycker att det är tråkigt, herr talman, att vi ens behöver diskutera det här, och jag tycker att det är tragiskt att vissa använder svensk polis som ett slagträ i debatten.

Svensk polis försvarar demokratin. Svensk polis försvarar yttrandefriheten, demonstrationsrätten och det fria ordet. Svensk polis är professionell. Svensk polis tar inte ställning. Svensk polis försvarar envar som vill göra sin röst hörd; det spelar ingen roll vem du är eller var du kommer ifrån. Svensk polis gör inte skillnad på person.

Svensk polis förtjänar bättre. Svensk polis förtjänar att Sveriges riksdag och dess representanter står upp för den.

(Applåder)