Herr talman! Cykeln är ett fantastiskt transportmedel på många sätt. Att cykla är samhällsekonomiskt fördelaktigt. Det gynnar samhället, miljön och den som cyklar. Därom tycks vi vara överens i riksdagen.
Trots detta har cyklingen minskat i decennier, om man bortser från större städer och tätorter. En bidragande orsak till denna trend är att vägnätet i allt mindre utsträckning lämpar sig för cykling. Bredare fordon, högre hastigheter och minimal vägren gör att det kan både vara och upplevas som direkt farligt att cykla på landsbygden i dag. Vägutrymmet räcker helt enkelt inte till. Här har även de säkerhetshöjande åtgärderna för bilen i form av sidoräcken och två-plus-ett-vägar, som naturligtvis är bra i ett avseende, ställt till det för de oskyddade trafikanterna. Det lilla utrymme som finns kvar äts upp helt och hållet. Detta hämmar cyklingen på ett olyckligt sätt. Jag anser att det för gående och cyklister ska finnas samma möjlighet att färdas som för motorfordon.
Cyklandet i hela Sverige bör öka, både för hälsans och för miljöns skull. För att detta ska kunna ske måste förutsättningarna för cykling avsevärt förbättras. Cyklande är en central pusselbit i arbetet med att få till ett hållbart transportsystem. Trygg, säker och gen cykelinfrastruktur måste finnas.
I våra svenska kommuner sker däremot i dag lite av en pånyttfödelse på cykelområdet. Cykelbanor byggs, cykelgarage färdigställs på centrala platser och företag ordnar lämpliga utrymmen för dusch och ombyte. Förmånscyklar blir vanligare, och cyklingen ökar kraftigt på många håll runt om i landet. Det är väldigt positivt.
På vissa ställen räcker dock infrastrukturen inte till. Det finns ofta tydliga mål i kommunerna om andelen cykling eller hållbara transporter, men på nationell nivå i Sverige behandlas cykeln rätt illa. Trafikverket, som har huvudansvaret för Sveriges transporter, fokuserar på annat. Det möjliga vägnätet för cykling krymper drastiskt, och tillskotten är försumbara. Transportstyrelsen, som sätter regelverken på myndighetsnivå, vill inte ändra reglerna till cykelns fördel. Det blir hela tiden halvmesyrer som ställer till det för kommunerna när de vill ge cyklingen en mer central roll.
Varför då? Ja, det finns inget nationellt mål när det handlar om cykling. Det finns generella målsättningar om ökad cykling men inget mål. Vi vet att när det saknas mål förlorar vi drivkraften hos våra institutioner och myndigheter. Vi behöver konkreta nationella mål för hur cykeltrafiken ska öka. Då kan vi kanske få lite fart på Myndighetssverige och dess prioriteringar. Vi har dock inget mål i dag. Däremot har Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, på uppdrag av regeringen tagit fram ett förslag på ett mål om dubblerad cykling till 2035. Detta tycker jag att riksdagen ska fastställa.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor
Ett mål behöver såklart också följas upp med tillräckliga resurser. Länder som Holland, Irland och Österrike som verkligen satsar på ökad cykling har avsatt ungefär 10 procent av sin infrastrukturbudget för cykling, medan Sverige ligger på blygsamma 1 procent - något som inte heller ser ut att öka.
Dessutom har den här regeringen beslutat om aktiva försämringar som att ta bort stadsmiljöavtalen, ett stöd till kommuner för att kunna förbättra för bland annat cykling och annat hållbart resande. Man stoppar även förslaget om ett färdmedelsneutralt reseavdrag, något som sju partier i denna riksdag stod bakom och som hade likställt cykling och kollektivtrafik med bilister i reseavdragshänseende.
Det finns några ljuspunkter på området. Trafikverket har föreslagit att tillåta högersväng mot rött för cyklister och att man ska få cykla mot enkelriktat där det är lämpligt. Sveriges infrastrukturminister skrev också nyligen, den 3 april, på den europeiska cykeldeklarationen, och där finns det mycket positivt för cyklingen. Jag hoppas verkligen att det följs upp av handling.
I det betänkande vi debatterar i dag behandlas också många viktiga förslag. Det har nämnts att väglagen behöver förändras så att stat och kommun får bygga en fristående cykelväg precis som för bilvägar. Utskottet föreslår dessutom ett tillkännagivande till regeringen om detta, så jag hoppas att regeringen återkommer inom kort. Ett annat viktigt förslag är hänsynsregeln för att göra det säkrare att cykla och få fler att cykla, nämligen en tydligare regel om ett avstånd på en och en halv meter vid omkörning. Vi skulle också behöva göra det säkrare för våra barn och unga att cykla och gå till skolan. Här skulle vi vilja se att man införde skolzoner med en hastighetsgräns på max 30 kilometer i timmen och även ökade möjligheter för kommunerna att se till att detta efterlevs.
Det finns många andra bra förslag som vi naturligtvis anser behöver genomföras. För tids vinning, herr talman, yrkar jag dock bifall endast till reservation 3.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 april.)