Herr talman! När min kollega här i debatten, Yasmine Bladelius, berättade för mig om situationen i Skåne och att man har lagt LARO, läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende, under LOV trodde jag först att jag inte hade hört rätt.

Det måste vara en av de verksamheter där det lämpar sig absolut sämst att skicka iväg patienter till privata aktörer. Det som är uppenbart och som Yasmine Bladelius har redogjort för i sitt inlägg är att vårdgivarna - de privata LARO-klinikerna - inte klarar av sitt uppdrag utan ser genom fingrarna när patienterna missbrukar under behandlingen.

Det är inte konstigt att detta sker, vare sig att patienten missbrukar, eftersom beroendet är själva kärnan i den problematik som patienten behöver vård för, eller att det finns privata aktörer som inte fullgör sitt åtagande på ett korrekt sätt. Det är ju grundläggande marknadsmekanismer - det finns pengar att tjäna på att göra kunden, i det här fallet patienten, nöjd även om det inte är syftet med vården och det inte ligger i patientens långsiktiga intresse.

LARO måste vara en av de verksamheter där det lämpar sig sämst att skicka iväg patienterna till privat vård också därför att det är beroendesjuka patienter som har stora och sammansatta vårdbehov eftersom långvarigt missbruk kan leda till en rad följdsjukdomar.

Studier visar att så mycket som 80-90 procent av de personer som får LARO-behandling är rökare, att en stor andel har sjukdomar som hypertoni, diabetes, astma och kol och att en majoritet av patienterna har hepatit C. Det är allvarliga sjukdomar, och det handlar om patienter som mer än många andra patientgrupper behöver vårdkontakter som ser och tar ansvar för patientens hela vårdbehov.

Herr talman! Denna patientgrupps särskilda och stora behov av sammanhållna vårdkedjor var skälet till att den dåvarande socialdemokratiska regeringen tillsatte Samsjuklighetsutredningen, vars slutbetänkande lämnades till Socialdepartementet i januari 2023.

Utredningen föreslår att all behandling av skadligt bruk och beroende ska vara ett ansvar för regionernas hälso- och sjukvård och att behandling för skadligt bruk och beroende ska ges samordnat med behandling för andra psykiatriska tillstånd.

Utredningen konstaterar att en sammanhållen vårdkedja i patientens närmiljö kräver samarbete mellan olika vårdgrenar och att det finns kompetens och resurser som kan utföra de olika delarna i behandlingen och en nära samverkan med andra aktörer som ger stöd till patienten, till exempel socialtjänsten. Utredningens bedömning är att en vård som ges av en huvudman som har tillgång till både sluten- och öppenvård nära patienten ger bäst förutsättningar för att utveckla vården i en sådan riktning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I de samtal som jag för med olika företrädare för missbruksvården ställer alla just nu samma fråga: Vad händer med Samsjuklighetsutredningen? Vi går ju och väntar på de förslag som ska göra att vi kan ge våra patienter en bättre och mer sammanhållen vård med bättre samspel mellan vårdens olika aktörer.

Utöver den fråga som ställs i interpellationen om att se till att Ivo har tillräckliga resurser för att kunna sköta sitt tillsynsuppdrag undrar jag: Vart har Samsjuklighetsutredningen egentligen tagit vägen?

(Applåder)