Fru talman! Jag blir nästan lite ledsen när jag hör hur statsrådet försvarar sig med att säga att antalet operationer nu är lika stort som före pandemin. Ja, men problemet för den enskilda patienten är inte antalet operationer, utan problemet är att det i dag är 69 000 som står i kö. I januari 2022 var det 65 000. Det är alltså 69 000 enskilda individer.

Sedan pekar statsrådet på att ekonomin nu är ett stort problem och att vi där har förklaringar. Det är klart att detta förvärras om varken regeringen eller andra kan hantera ekonomin. Att regeringen inte förmår hantera kompetensbristen gör inte situationen bättre vad gäller vårdköer. Att man har misslyckats vad gäller arbetstidsdirektivet och skapat stora problem i sjukvården gör att köerna blir längre. Att regeringen begränsar arbetskraftsinvandringen påverkar också köerna och gör att det blir kaos i hemtjänsten och äldreomsorgen på många ställen. Det är klart att talet om angiveri och om begränsning i fråga om tolk gör att det blir mindre attraktivt att vara i sjukvården, vilket påverkar köerna.

Men i grunden är det ett annat problem, nämligen att vi sedan decennier tillbaka har haft bristande tillgänglighet och alldeles för långa vårdköer. Där handlar det inte bara om ekonomi, kompetens eller något annat.

Jag kan berätta för statsrådet hur det funkar i sjukvården. När jag träffar ortopedchefer brukar jag ställa den enkla frågan: Hur många höfter opererar ni per dag och operationssal? Då får jag svaret: två, tre eller fyra. Ja, en del säger till och med fem. Då undrar man över att en del säger två och att en del säger fem. Är det så att de som säger fem har massor med mer personal, massor med mer pengar och så vidare? Nej, de organiserar arbetet på ett helt annat sätt.

Då återkommer jag till att det som behövs för att i grunden kunna påverka situationen är strukturreformer. Jag upplever att jag och statsrådet tidigare var överens om att lösningen på detta är att man ger patienten makt. Det handlar alltså om att patienten ska kunna få information om hur långa köerna är på de olika ställen i Sverige där man opererar och om kvalitet, precis som i Danmark, på ett lättillgängligt sätt. Dessutom ska man försäkra att patienten har rätt att välja. Detta är en strukturreform som skulle kunna ge patienten makt och ge vårdgivare - både regioner och privata - möjligheter att långsiktigt planera för en ökad kapacitet.

Av detta kommer det inget från regeringens sida, utan det man har upprepat hittills skulle jag säga är gammal socialdemokratisk politik. Det handlar om att fortsätta med överenskommelser med SKR. Ja, det är väl jättebra. Dessutom ska man kanske göra en engångssatsning på att köpa ett stort antal operationer. Ja, det vore väl också bra. Dessutom finns det socialdemokratiska förslaget om att vi skulle ha en vårdförmedling med kontor i Stockholm som, när regionerna ringer, ska kunna säga: Nu vet vi att det finns ledig kapacitet i Norrbotten. Dit kan ni skicka era patienter från Skåne.

Alla som kan något om sjukvård vet att detta inte kommer att påverka på något vis. Det som påverkar i grunden är att våga göra strukturella förändringar. Vi har nämligen ett problem i Sverige med långa vårdköer, och detta har funnits under decennier. Jag tror att vi är uppe i närmare 55 eller 60 miljarder som staten har skjutit till för att lösa problemet med långa vårdköer. Detta har inte varit lösningen på problemet. Det är anledningen till min fråga, som jag ännu inte har fått svar på: Vilka ytterligare åtgärder kommer statsrådet att föreslå i detta läge? Det är i dag tusentals fler människor som står i kö jämfört med vad det var för 500 dagar sedan.