Fru talman! Det pågår en nationell sjukvårdskris i Sverige. Inte på över 30 år har vi sett en så omfattande kris i hälso- och sjukvården. Runt om i hela vårt land sitter nu regionpolitiker av alla olika politiska färger och fattar ofattbart svåra beslut. Ska vi varsla mer vårdpersonal? Behöver vi göra ytterligare stora nedskärningar på redan hårt ansatta sjukhus? Kommer vi nu att behöva lägga ned en vårdcentral eller någon annan lika välbehövlig vårdinrättning?
Detta är en kris som slår oerhört hårt - mot vårdpersonalen, patienterna och hela samhället - när vården inte ges de förutsättningar som krävs för att upprätthålla en god vård för hela befolkningen.
Fru talman! Det värsta i allt detta är nog ändå att det är en kris som hade kunnat undvikas. Vi var många som länge både varnade och vädjade till regeringen att ta ansvar - att stävja krisen och kompensera regionerna för kostnadsökningarna. Men trots att samtliga fackförbund, regionpolitiker från höger till vänster, vårdpersonal och många politiker här i riksdagens talarstol länge varnade och vädjade slog regeringen dövörat till. I budget efter budget valde man aktivt att inte kompensera för kostnadsökningarna och skapade därmed den kris i vården i Sverige som vi ser i dag.
Detta är också, fru talman, en kris som kommer i en tid då sjukvården redan står inför oerhört svåra och tuffa utmaningar. Redan i dag väntar 172 000 patienter på operation i Sverige, samtidigt som köerna till all sorts vård redan är långa, speciellt efter pandemin. Krisen kommer i en tid då en del patienter i Sverige faktiskt hinner bli så dåliga att det inte längre är möjligt att operera dem.
Det är klart, fru talman, att ett välfärdsland som Sverige kan bättre än så här. Men det säger sig självt att inga vårdköer kommer att minska när vi nu samtidigt står inför en nationell sjukvårdskris, med varsel, uppsägningar och nedskärningar i vården.
Det går naturligtvis att prioritera annorlunda. För trots att vi har det regionala självstyret i Sverige är det fullt möjligt för en regering att gå in och agera i kristider. Det hade varit fullt möjligt för regeringen att satsa 13 miljarder på sjukvården i stället för på sänkt skatt för sådana som jag själv och ministern, när krisen startade. Det hade varit fullt möjligt att skippa att ta bort plastpåseskatten och i stället lägga pengarna på vårdpersonalen, som kämpar och går på knäna. Och det hade varit fullt möjligt att rösta för Socialdemokraternas förslag om fördubblade anslag till regionerna och sjukvården två år i rad - eller för den delen att beskatta de nästan ofattbart stora övervinster som bankerna gjort i den ekonomiska krisens spår för att i stället satsa de pengarna på att stävja krisen och därmed också påbörja arbetet med att korta köerna till operation och ge vårdpersonalen fler kollegor och bättre arbetsvillkor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Men, fru talman, regeringen och ansvarig minister har helt enkelt inte velat göra detta. Min fråga till statsrådet blir därför: Vad tänker statsrådet och regeringen nu vidta för åtgärder för att i närtid korta vårdköerna, så att patienter inte riskerar att avlida eller bli mycket sämre i väntan på vård?
(Applåder)