Fru talman! Jag har några kommentarer och kommer att göra några nedslag.

Ju mer man jobbar och driver på, Adrian Magnusson, desto mer utförliga svar får man. Att jag nu har ett längre svar att ge beror ju på att det här är en interpellationsdebatt. Det kan jämföras med vad jag kan ge i ett skriftligt svar. Den formen brukar vara kortare och mindre utförlig. Adrian Magnusson får gärna ta på sitt konto som riksdagsledamot att han driver på och engagerar sig i de här frågorna.

Jag vill säga till Niklas Karlsson att jag under debatten inte ens har hunnit nämna Nato. Det kanske var därför jag fick höra de vänliga orden. Vi har haft ett bra samarbete; det vill jag understryka. Jag delar naturligtvis bedömningen att Försvarsmakten är en central del av samhället. Det är inte Försvarsmakten som går med i Nato, utan hela samhället. Det handlar om folkförankring, engagemang och försvarsvilja, och det är jätteviktigt med stark interaktion mellan Försvarsmakten och övriga samhället.

Låt mig också ta upp några frågor som jag vet brukar vara komplicerade. Den interaktion som behöver ske mellan Försvarsmakten och länsstyrelserna handlar mycket om frågor som rör försvarsplanering. Den omfattas av 15 kap. 2 § om försvarssekretess i offentlighets- och sekretesslagen och handlar om information som behöver överföras till länsstyrelserna. Därför har vi gett i uppdrag till länsstyrelserna att se till att de har rådighet och möjlighet att hantera sekretessbelagd materiel.

Jag förstår frustrationen många upplever när det blir ett nej utan att Försvarsmakten kan motivera varför, på grund av offentlighets- och sekretesslagen. Om vi kan komma framåt där tror jag att det är väldigt mycket vunnet. Försvarsmakten arbetar med att hantera de processerna så att de blir snabbare, effektivare och mer förutsägbara. Man har inom ramen för sitt ekonomiska anslag till militärregionerna ökat antalet människor inom Försvarsmakten som arbetar med detta. Inom militärregion Mitt har man till exempel ökat med fem sex personer, och det gör man också inom de andra militärregionerna. Målsättningen är naturligtvis att få förutsägbara, effektiva och snabba processer.

Låt mig säga något om signalvärden. Det är klart att man kan påstå något och agera via regleringsbrevet. Det är bra att skicka signaler, men det viktiga är kanske inte bara vad man säger utan också att man följer upp det och framför allt att det blir verkstad. Därför tycker jag, mot bakgrund av att Försvarsmakten har arbetat intensivt med frågan, tittat på årsredovisningen och presenterat den rapport som kom den 24 oktober där man kom med konkreta förslag, att det är vi inom politiken som ska göra verkstad av det. Förslagen omvandlades också till direktiv som ett viktigt inspel till den utredning kopplad till tillståndsprocesser för havsbaserad vindkraft som nu sker och som jag har förstått ska vara klar under hösten.