Fru talman! Ministern säger i sitt svar att i de allra mest glest befolkade delarna av landet är tillgängligheten oförändrad jämfört med när besiktningsmarknaden var ett statligt monopol. Det stämmer, men syftet med avregleringen var ju att förbättra tillgängligheten. Man angav inte att det bara gällde tätbefolkade områden, utan skälet var att tillgängligheten och valfriheten skulle öka.

Hela landet ska leva. Det säger vi ofta och påpekar att bilen är ett viktigt transportmedel för att kunna bo och verka i hela landet, framför allt på de ställen som inte har en fungerande kollektivtrafik. Som motiv till att sänka reduktionsplikten angavs bland annat följande: "I dag läggs en alldeles för tung börda på den som är beroende av bilen i sin vardag. I många delar av landet är bilen det enda möjliga färdmedlet för att kunna ta sig till arbetet, skjutsa barnen till fotbollsträningen eller besöka föräldrarna på äldreboendet. Det är varken rätt eller rättvist att den som är beroende av bilen, genom höga skatter på drivmedel, ska behöva dra det tyngsta lasset."

Men när det gäller möjligheten att besiktiga sin bil finns det inga diskussioner om vare sig rätt eller rättvisa. En medborgare som äger en bil är skyldig att få bilen kontrollbesiktigad. Då borde det också vara möjligt att göra det inom ett rimligt avstånd. Man ska inte behöva köra uppemot 20 mil för att besiktiga bilen. Det är inte rimligt. Det är som om Malmöbor skulle köra till Växjö för att besiktiga sin bil.

När den borgerliga regeringen avreglerade besiktningen 2010 lovade man att tillgängligheten skulle öka, valfriheten bli större och priserna lägre. Så blev det till viss del för oss som bor i tätbefolkade områden. Vi har fått fler aktörer; jag kan välja mellan tre olika där jag bor. Men det har inte blivit billigare. Tvärtom har priset för besiktning efter avregleringen ökat mer än inflationen. En förklaring som ges är att det råder bristande konkurrens med endast fyra stora aktörer som utnyttjar sin marknadsposition. Det blev alltså inte som den borgerliga regeringen hade tänkt sig. De nya aktörerna var främst ute efter att tjäna pengar. Stationer i glesbygd var man inte intresserad av.

Bilbesiktningen delar in Sverige i lönsamma och olönsamma områden. Där bilen behövs som mest i glesbygden har inga stationer tillkommit. Det är ett tydligt marknadsmisslyckande när tusentals bilägare inte kan besiktiga bilen i närheten av där de bor. Man ska inte behöva ta ledigt från jobbet en hel dag för att åka och besiktiga bilen. Det är orimligt att privata besiktningsföretag kan göra stora vinster genom att plocka russinen ur kakan och främst bedriva besiktning i tätbefolkade områden.

AB Svensk Bilprovning bedriver sedan 2013 en affärsmässig verksamhet på en avreglerad marknad. Under 2021 lade Bilprovningen ned den mobila bilbesiktningen som betjänat glesbygden i drygt 15 år. Jag menar att en sådan för medborgarna viktig service som utgår från samhälleliga krav på säkerhet och som utgör en myndighetsuppgift måste finnas tillgänglig i hela landet.

Vi anser därför att regeringen bör överväga om bolaget ska få ett samhällsuppdrag eller om besiktningsverksamheten ska återregleras. Vilka åtgärder anser ministern behöver göras för att förbättra för bilägarna i glesbygd?