Fru talman! Sverige har jämfört med många andra länder ett relativt starkt skydd vid sjukdom. Vi har hög sysselsättning och samtidigt historiskt låg och stabil sjukfrånvaro. Det är många faktorer som påverkar sjukfrånvaron: villkoren i arbetslivet, arbetsmiljön och anställningsförhållandena. Stigande sysselsättningsgrad och att allt fler jobbar längre påverkar också, enligt Arbetsrapport 2023:2 Den svenska sjukfrånvaron i ett europeiskt perspektiv, 1995-2022.

Sverige lägger allt mindre pengar på dem som är för sjuka för att arbeta. Den del av bnp som går till sjukförsäkringen är den lägsta på 40 år. Det kan jag inte lasta bara denna regering för utan även ett antal tidigare regeringar. I början av 90-talet utgjorde utgifterna för socialförsäkringen nästan 10 procent av bnp. Här ingår sjukpenning, föräldrapenning, barnbidrag, sjukersättning och tandvård. Förra året hade de krympt till 4,1 procent, alltså mer än en halvering. Det visar rapporten Socialförsäkringen i siffror 2023 från Försäkringskassan. I stort sett hela besparingen har gjorts på den som är sjuk.

Vi har en sjukvårdskris i hela landet, i stort sett, och många medarbetare riskerar att få sluta på sina jobb. Detta kommer att innebära att de långa vårdköerna växer, vårdköer som i dag många gånger är kopplade till personalbrist.

Fru talman! En del av dem som står i vårdköerna är vårdpersonal från både sjukvården och kommunerna, som är utslitna i kroppen efter många års hårt arbete i slimmade organisationer. Så såg det ut innan jag kom in i riksdagen 2014, när jag jobbade mycket med rehabärenden på min arbetsplats. Duktiga medarbetare blev utförsäkrade när de stod i vårdkö eller väntade på rehabilitering. Följden blev att de blev uppsagda och hänvisade till Arbetsförmedlingen. Kompetenta yrkesmänniskor fick lämna den arbetsplats som var i stort behov av deras kompetens.

Jag kan berätta om en sjukgymnast som fick diskbråck, blev sjukskriven och väntade på operation och sedan rehabilitering. Hon blev utförsäkrad och uppsagd och fick söka sig ett annat jobb. Jag vet ganska många som drabbades av karpaltunnelsyndrom, en ganska vanlig sjukdom när man jobbat många år i vården. De blev sjukskrivna för att se om avlastning kunde hjälpa, men när det inte hjälpte fick de remiss till specialistläkare med några månaders väntetid och därefter remiss till operation med ytterligare väntetid. Efter operationen var det dags för rehabilitering, men då var det för sent - de var redan utförsäkrade och uppsagda. De drabbades av inte bara fysiskt utan också psykiskt lidande och fick en mycket längre väg tillbaka till arbetsmarknaden än de hade haft om de fått vara sjukskrivna till dess att de blivit friska och kunnat återgå till sitt ordinarie jobb.

En operation av karpaltunnelsyndrom tar 10-20 minuter, men väntetiden är otroligt lång. Väntetiden för många andra operationer i Region Skåne är uppemot ett år.

Tycker ministern att de som står i sjukvårdskö ska straffas för att sjukvården inte har förutsättningar att klara sitt uppdrag?