Herr talman! Min kollega har ställt en angelägen fråga om arbetsmarknaden för unga i Västsverige. Det är en fråga som vi som unga västsvenska ledamöter har motionerat om och ställt skriftliga frågor om och som vi nu också vill debattera.

Ungdomsarbetslösheten i Sverige har länge legat på relativt höga nivåer. Mot bakgrund av den lågkonjunktur vi nu befinner oss i bör det också understrykas att ungdomsarbetslösheten är särskilt konjunkturkänslig. Det såg vi inte minst under pandemin, som slog särskilt hårt mot arbetsmarknaden för unga.

Det bör också understrykas att det finns stora regionala skillnader, vilket min kollega också har konstaterat. Västsverige är en tillväxtmotor för hela landet. Men den västsvenska ekonomin går mot tuffare tider, och det märks på arbetsmarknaden. Arbetslösheten i Västsverige är oroväckande hög, sett till att företagen i princip skriker efter arbetskraft.

I mitt hemlän Halland har arbetslösheten för unga legat på historiskt låga nivåer jämfört med rikssnittet. Nu är unga dock en grupp där arbetslösheten ökar stadigt. Något som dessutom sticker ut är den kraftiga ökning som skett i Varbergs kommun, där ungdomsarbetslösheten har ökat med 2,5 procentenheter.

Herr talman! Den utveckling som vi skildrar här i kammaren väcker oro, och det borde den göra även hos arbetsmarknadsministern. Att unga inte får in en fot på arbetsmarknaden och inte klarar sin egen försörjning utgör en grogrund för segregation och utanförskap och leder till stora kostnader för både samhället och den enskilde individen.

Det är uppenbart att unga i dag inte rustas för framtiden trots att de utgör nyckeln till att klara kompetensförsörjningen, inte minst när det kommer till den gröna omställning som svensk industri har en unik möjlighet att leda. Det får allvarliga konsekvenser nu och i framtiden.

Herr talman! Nu är inte läge för nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken. Jag har lyssnat till flera debatter där mina kollegor i arbetsmarknadsutskottet har påpekat det absurda i att regeringen och Sverigedemokraterna i det här läget väljer att gå fram med kraftiga nedskärningar. Trots det fortsätter statsrådet att hävda att insatserna, på något magiskt sätt, ska bli lika bra eller till och med ännu bättre trots nedskärningarna.

Det är nästan så att jag vill fråga arbetsmarknadsministern om han har något magiskt trollspö som gör att det blir fler och bättre insatser trots nedskärningar efter nedskärningar. Men jag betvivlar att så är fallet, herr talman.

Därför vill jag i stället upprepa den fråga som tidigare ställdes till arbetsmarknadsminister Johan Pehrson: Har ministern en plan för att stärka arbetsmarknaden för unga, särskilt i Västsverige? Och tycker ministern verkligen att de satsningar som nämns i denna debatt är tillräckliga mot bakgrund av de problem vi ser?

(Applåder)