Herr talman! Jag skulle vilja påstå att regimen i Turkiet har anslutit sig till den högerextrema rörelse som den här regeringen också har gjort sig beroende av, där hbtqi-personer används som slagträn i den samhällspolitiska debatten och till följd av det behöver utstå fysiskt och psykiskt våld.
Det här sker i Ryssland, i delstater i USA och i Argentina, Indonesien, Uganda, som Billström själv tog upp, och många fler länder. Detta är en internationell angelägenhet som kräver att stater som i praktiken värnar om hbtqi-personers rättigheter också är aktiva i världssamfundet för att utkräva ansvar av dem som inte gör det.
Herr talman! FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna är bara verkningsfulla om vi som står upp för dem och gör det i samtal med stater som inte följer dem. Turkiet har skrivit under båda dessa konventioner, men det är uppenbart att landet inte följer dem.
Det hade varit intressant att höra vad utrikesministern tänker att han kan göra ytterligare inom sitt ämbetes fulla kraft för att sätta press på Turkiet att respektera hbtqi-personers rättigheter.
Herr talman! Som jag har redogjort för tidigare i debatten har regeringens ansvarslösa sätt att hantera biståndet och Natoprocessen förvärrat situationen för hbtqi-personer i Turkiet. Sverige tappar förtroende i frågor som rör de mänskliga rättigheterna.
Hbtqi-personers rättigheter har blivit en stor utrikespolitisk fråga som går hand i hand med frågor som rör demokrati. Ett friare samhälle för hbtqi-personer innebär ett friare samhälle för alla. Sverige har, inte minst i början av 2000-talet, visat vilken effekt ett effektivt biståndsarbete och en tydlig utrikespolitik kan ha i länder som Turkiet. För att det ska ske behövs politisk handlingskraft och tydliga ställningstaganden. Det är något som regeringen tyvärr saknar.
Det är beklagligt i ett läge där hbtqi-personer världen över är i stort behov av en humanitär stormakt som bejakar deras rättigheter och rätt att existera.