Herr talman! Angående handlingsplanen för hbtqi-personer kan vi konstatera att den är sen, utrikesminister Billström. Just nu har Sverige ingen handlingsplan som är gällande. Det är någonting som jag har framfört till minister Brandberg. Men vi kan återgå till att tala om de ansvarsområden som utrikesminister Billström har.

Det är 13 procent av världens befolkning som lever i det vi kallar fungerande demokratier. Auktoritära stater ökar till antalet, och aldrig har mänskliga rättigheter varit så hotade som de är i dag. I ett sådant läge kan jag inte begripa varför regeringen inte vill att Sverige ska vara en stark röst och en offensiv stat som gör sitt yttersta för att mänskliga rättigheter ska respekteras i alla världens hörn. Det är fullt möjligt.

Herr talman! Utvecklingen i Turkiet har varit bekymmersam. Men under ganska lång tid och under många år var utvecklingen på väg åt rätt håll. I början av 2000-talet demokratiserades Turkiet med fler organisationer som etablerades som arbetade för bland annat hbtqi-personers rättigheter. Staten blev mer sekulär, och militärens grepp om de statliga institutionerna blev svagare. Den första prideparaden genomfördes i Istanbul 2003. Den mötte först väldigt mycket motstånd för att sedan bli en kärleksfest som vi också känner igen här hemma i Sverige.

Men det var inte som att turkiska staten en dag bara fick för sig att stärka mänskliga rättigheter och införa prideparaden i Istanbul 2003. Det var hårt arbete som framför allt genomfördes av civilsamhället i Turkiet men också av andra civilsamhällesorganisationer från bland annat Sverige, herr talman.

Det var anledningen till min föregående fråga om civilsamhällets roll och på vilket sätt regeringen kan stärka det i Turkiet, för det är relevant. Vi vet att stater och särskilt auktoritära stater ogillar när andra stater kommer in och samarbetar med organisationer som är i konflikt med landets regering.

Därför är det väldigt viktigt att civilsamhället har en aktiv roll i länder som exempelvis Turkiet. Det såg vi under början av 2000-talet när samarbetet mellan det svenska civilsamhällets organisationer och det turkiska civilsamhällets organisationer fick fritt spelutrymme att kunna verka och kunde realisera en demokratisering av den turkiska staten. Det är efter de lärdomarna som man i dag i strategin konstaterar att civilsamhällets roll är avgörande för att främja mänskliga rättigheter i Turkiet.

Herr talman! Nu går utvecklingen åt fel håll igen. Paraden i Istanbul har varit förbjuden sedan 2015.

Den svenska regeringen har varit ganska passiv gentemot Erdogan och hans regering. Det får vara nog med det nu! Den svenska regeringen måste skapa förutsättningar för att stärka hbtqi-personers rättigheter i Turkiet om den över huvud taget ska vara trovärdig i frågor som rör mänskliga rättigheter.

Men i detta läge väljer regeringen att minska sitt engagemang i omvärlden och därmed i Turkiet. De minskade anslagen till bistånd i Sverige har påverkat arbetet med att stärka hbtqi-personers rättigheter i Turkiet. Organisationer som RFSL får minskat utrymme att bedriva ett effektivt demokratiarbete i Turkiet, herr talman, och detta på grund av beslut som är fattade av den här regeringen.

I utrikesdeklarationen sa Tobias Billström att mänskliga fri- och rättigheter måste försvaras. Vad bra! Då måste det också göras. Försvara dem! Gör det genom att vara en aktiv aktör som kräver svar av Erdogan när det gäller vad som händer med de hundratals fängslade hbtqi-aktivisterna! Vad görs mot det våld som hbtqi-personer behöver genomlida varenda dag i Turkiet? Vad görs mot de inskränkningar som sker i hbtqi-personers demokratiska rätt att organisera sig? Vad görs mot det våld som hejas på av Erdogans regering i Turkiet? Markera och agera!

Herr talman! Jag vill fråga utrikesministern om han anser att det är läge att han omvärderar sin inställning till Turkiet och arbetar mer fokuserat för att stärka mänskliga rättigheter i landet och i det arbetet också främjar hbtqi-personers rätt till fria liv.