Herr talman! Precis som Azra Muranovic nyss nämnde får vi inte glömma att Hamas terrordåd den 7 oktober fortsatt är ett trauma för Israel, dess befolkning och judar över hela världen, även i Sverige. Hamas bär genom sitt agerande ett tungt ansvar för den katastrofala situationen i Gaza.

Regeringen är pådrivande i arbetet för att förbereda ytterligare EU-sanktioner mot Hamas, dels på grund av det sexuella våldet i samband med attackerna den 7 oktober, dels för att ytterligare kringskära organisationens förmåga och finansiering.

Israel har rätt att försvara sig mot Hamas, men detta måste ske inom folkrättens och den internationella humanitära rättens ramar. Antalet civila som har dödats och skadats i kriget i Gaza är mycket stort. Det fortsätter att öka. Omfattningen av krigföringens konsekvenser för civilbefolkningen väcker allt fler allvarliga frågor om den internationella humanitära rättens efterlevnad.

I sammanhanget vill jag påminna om att Israel är skyldigt att efterleva den internationella domstolens beslut om provisoriska åtgärder. Domstolen har också riktat sig till Hamas med krav på att gisslan ska släppas. Det är ett krav som Sverige tillsammans med övriga EU upprepar med bestämdhet. Hamas användande av civila som mänskliga sköldar måste också upphöra.

I Rafah i södra Gaza har över 1 miljon människor sökt skydd. En israelisk markoffensiv där skulle i rådande läge få omfattande och förödande humanitära konsekvenser. Europeiska rådets slutsatser i mars skickade en tydlig uppmaning till Israel att inte genomföra sådana militära operationer i Rafah som skulle försämra en redan katastrofal humanitär situation. Civila måste alltid skyddas.

Ansträngningarna för en humanitär vapenvila behöver fortsätta. Det handlar om att rädda liv i Gaza. Men ett uteblivet eldupphör innebär också risk för spridningseffekter på regional nivå. Regionalt förblir situationen mycket spänd vid gränsen mellan Israel och Libanon, med återkommande beskjutning av mål i bägge riktningar. De senaste dagarnas israeliska attacker mot mål i Syrien, även i anslutning till Irans ambassad i Damaskus, kan bidra till ökad eskalering.

På Västbanken pågår frekventa sammandrabbningar mellan israeliska säkerhetsstyrkor och palestinier. Extremistiska bosättares attacker mot civila fortlöper utan i princip några rättsliga påföljder för förövarna. Det är oacceptabelt. Jag välkomnar att EU har nått en politisk överenskommelse om att införa sanktioner mot extremistiska bosättare och att ett formellt antagande väntas ske senare den här månaden. Europeiska rådet fördömde de beslut som nyligen fattades om ytterligare bosättningsexpansioner. Sverige och EU påtalar konsekvent att bosättningspolitiken strider mot folkrätten, bidrar till ökade spänningar och underminerar förutsättningarna för en förhandlad tvåstatslösning.

Som sades här tidigare av Daniel Vencu Velasquez Castro är uppgiften för EU inklusive Sverige att fortsätta vara en stark röst för en framförhandlad tvåstatslösning där Israel och Palestina kan samexistera i fred och säkerhet. En nära dialog med USA, regionala företrädare och andra nyckelaktörer om hur vi gemensamt kan verka för det här målet är oundgänglig. Den svenska regeringens tydliga uppfattning är dessutom att inget annat alternativ än en tvåstatslösning är möjligt. En hållbar och fredlig väg framåt kräver Israels och Palestinas engagemang, men på egen hand kommer de inte att kunna nå en fredsöverenskommelse. Det internationella samfundet behöver driva på, och EU har en viktig roll att spela i sammanhanget.