Herr talman! Interpellanten frågar mig om jag inte ser att det är ett problem att flickor och kvinnor tvingas bära hijab och burka. Självklart ser både jag och regeringen att detta är ett jättestort problem. Just därför har vi ett omfattande arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Att vi inte vill införa ett riktat förbud i enlighet med det Sverigedemokraterna, interpellanten och riksdagsledamoten föreslår har absolut ingenting med politisk korrekthet att göra. Det viktiga här är den grupp som utsätts för detta och hur vi skyddar dem på allra bästa sätt, och därför måste vi hitta åtgärder som går att förverkliga i praktiken.

Som jag tidigare sa har jag svårt att se en lösning där vi vidtar åtgärder mot religiösa plagg riktat enbart mot en specifik religion. I så fall måste vi i stället ha åtgärder som riktar sig mot religiös klädsel på ett bredare sätt, och då blir konsekvensbeskrivningen desto större. Vi måste utifrån den konsekvensbeskrivningen också fundera över hur detta står sig i relation till vår grundlag. Det handlar helt enkelt om att ha förslag som är praktiskt genomförbara i vårt rättssystem. Det är enbart detta det handlar om; det handlar inte om att vi inte ser problematiken.

Självklart är det så, precis som interpellanten har påpekat, att religionsfriheten i vårt land innefattar både en rätt att utöva den religion man själv vill utöva och en rätt att slippa utöva den religion man inte vill utöva. Här ser vi hur framför allt föräldrar och släkter i Sverige berövar andra människor deras frihet och tvingar dem att exempelvis bära religiösa symboler - eller för den delen det vi pratar om här, det vill säga slöja eller burka. Detta behöver vi agera mot. Vi kan inte förhålla oss passiva till detta, men vi måste hitta de åtgärder som är effektiva och praktiskt genomförbara.

Som jag nämnde har vi i det nya, uppdaterade Tidöavtalet en åtgärd riktad mot detta. Jag vill dock särskilt återkomma till det jag sa i mitt tidigare anförande, nämligen att vi måste se detta problems utbredning i Sverige. Det gäller inte minst inom skola och förskola. Där har vi inte bara problem med förskolor och skolpersonal som saknar relevant kunskap för att agera på ett adekvat sätt när det finns signaler om hedersrelaterat våld och förtryck, utan där finns det faktiskt skolpersonal och förskolepersonal som aktivt bidrar till att upprätthålla ett hedersförtryck, bland annat genom att se till att slöjan sitter på under hela skoldagen eller förskoledagen.

Detta ska över huvud taget inte existera i Sverige, och vi behöver växla upp arbetet från regeringens håll. Det behövs också ett mer aktivt arbete ute i våra kommuner. Från regeringens sida försöker vi på alla sätt hitta de åtgärder som krävs för att arbetet ska fungera ute i samhällets alla kapillärer. Det är nämligen alltför många som far illa och förlorar sina fri- och rättigheter, framför allt flickor och kvinnor. Det kan vi aldrig förhålla oss passiva till.