Herr talman! Till att börja med vill jag betona att det råder en stor samsyn mellan mig, interpellanten och ledamoten gällande att vi behöver bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Det har ingen som helst plats i Sverige.

Det råder också en samsyn gällande att slöja, hijab och burka inte är vilka klädesplagg som helst. De kan inte jämföras med en hatt, en strumpa eller något annat klädesplagg, utan det handlar om religiösa plagg som också ofta används som verktyg för att upprätthålla hedersrelaterat våld och förtryck.

I de här frågorna finns ingen diskrepans i vår syn.

Vad gör vi då åt detta? Frågan kan tyckas enkel, men i själva verket är den ganska komplex. Vi har i vår grundlag en religionsfrihet. Vi har också åtaganden enligt internationella konventioner gällande religionsfrihet som sätter gränser för vad vi kan göra i vår lagstiftning. Detta är inte någonting unikt för Sverige, utan vi ser liknande utmaningar i andra länder.

När jag och interpellanten nyligen var i New York på FN:s kvinnokommissions årliga möte hade jag ett möte med den österrikiska ministern som berättade om den lagstiftning som de hade gällande slöjförbud i skolan, något som vi ju har diskuterat även här i Sverige. De hade den lagstiftningen fram till att den underkändes av den högsta domstolen i Österrike utifrån att den enbart tog sikte på en enda religion - islam. Därmed var den inte förenlig med österrikisk grundlag.

Jag ser framför mig att den situationen ser likadan ut i Sverige: Vi har svårt att ha åtgärder som inriktar sig på en enda religion. Vi behöver helt enkelt ha en bredare konsekvensanalys när vi pratar om de här frågorna. Det vi verkligen vill komma åt är ju det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Det är det som är nyckeln i detta. Jag önskar att det hade funnits en enkel lösning, men det gör det inte. Vi behöver hitta andra sätt att vidta åtgärder.

Jag vill verkligen trycka på att de kvinnor som tvingas bära den här formen av religiös klädsel inte bär någon som helst skuld för att de gör det. Skulden ligger hos dem som utövar tvånget. Regeringen har därför i det uppdaterade Tidöavtalet kommit fram till att vi behöver titta på kriminaliseringen av olaga tvång och se till att det på ett tydligare sätt innefattar att tvinga någon att bära religiös klädsel.

Det är en åtgärd som vi vidtar i det här arbetet, men självklart är det inte tillräckligt när vi ser de problem som finns ute i våra skolor och i olika delar av landet. Jag blev själv väldigt förskräckt men inte förvånad, ska jag säga, när jag exempelvis tog del av rapporten som gjordes i Malmö gällande hedersförtryckets utbredning på förskolor och skolor där och bristen på effektiva åtgärder.