Herr talman! Jag tror att jag nöjer mig med de formella riktigheterna. Klimatpolitiska rådet ska granska och analysera regeringens politik, det är uppgiften, och rådet är nästan alltid kritiskt mot nästan alla regeringar. Det ligger nästan i själva uppgiften.

Det förändrar inte det faktum att man kan tycka olika. Det är helt legitimt att tycka olika. Vi tycker olika, i politiken men också jämfört med Klimatpolitiska rådets grundsyn.

Vi tycker olika om kärnkraftens betydelse för att klara av en fossilfri elektrifiering av Sverige. Det är inte en vetenskaplig fråga; det är en ståndpunktsfråga. Vi tycker att det behövs kärnkraft och mycket mer kärnkraft för att klara av total fossilfrihet så att vi kan klara av hela elektrifieringen av all svensk industri och transport. Där tycker vi olika.

Vi tycker också olika om reduktionsplikten. Numera är det bara Miljöpartiet som står kvar vid den gamla ståndpunkten om reduktionsplikten. Alla andra har ändrat sig på den punkten. Man kan tycka olika där också. Om den enda idé man har är att med höga bensin- och dieselpriser klara av en enda sak fram till 2030 förstår jag logiken. Vi som vill använda fler verktyg och dessutom nå hela vägen till noll tycker annorlunda, och jag konstaterar att de flesta partier i Sverige i dag inte längre tycker att reduktionsplikten ska vara det enda ägget i den enda korgen.

Vi tycker olika, men låt oss acceptera det! Det här är politik. Ibland är man i majoritet, och ibland är man i minoritet. Just nu är ni i minoritet med reduktionsplikten.

Nu är det vår uppgift att visa att Sverige kan klara av en fullständig elektrifiering med laddinfrastruktur och dubbelt så mycket elenergi så att vi också klarar av våra högt satta klimatmål.