Herr talman! Jag vill ändå påstå att det här är en betydligt allvarligare fråga än vad statsministern vill göra gällande. Inte nog med att vi med lagförslaget öppnar upp för att kriminella ska kunna undanröja sin identitet genom att byta personnummer, eller samordningsnummer för den delen, utan professionen är också bekymrad. Den uttrycker en oro för att lagförslaget innebär att det är möjligt att byta kön utan medicinsk diagnos och att vi i och med detta missar möjligheten till en god vård och ett bra stöd. Sverigedemokraterna delar professionens oro.

Vi kommer också att i och med förslaget få ett folkbokföringsregister som bygger dels på det biologiska könet, dels på det kön som någon känner sig som för stunden. Man kan ifrågasätta om vi faktiskt behöver ett sådant register.

Det är i sammanhanget lite delikat att Moderaterna ser det som angeläget att barn och unga ska få registrera sin könstillhörighet lite som de känner och tycker medan den moderata riksdagsgruppen inte får rösta som man känner i frågan.

Jag menar att det fortfarande finns möjlighet att dra tillbaka ärendet. Det är inte heller säkert att vår lagstiftning och vårt folkbokföringsregister här i Sverige ser exakt likadana ut som de andra nordiska ländernas. Därmed blir kanske inte heller sårbarheten densamma.

Tycker verkligen statsministern att detta är det bästa lagförslaget för alla barn och unga som lider av könsdysfori? Det skulle jag vilja veta.

(Applåder)