Herr talman! Två riksdagspartier har gått fram med en lagstiftning som kan leda till enormt stora sårbarheter. Detta görs för att möta en ytterst liten grupp individer som är osäkra i sin könsidentitet. Jag talar alltså om könstillhörighetslagen.

Många aktörer och tunga instanser vittnar om att lagförslaget har stora brister. Polismyndigheten ser behov av ytterligare åtgärder för att stävja risken för att systemet missbrukas i oärliga syften. Riksdagens ombudsmän ställer sig tveksamma till om man kan bortse från risken för missbruk.

Sveriges Kvinnolobby med 47 medlemsorganisationer delar bilden att förslaget kan ha stora konsekvenser för jämställdhetsarbetet i Sverige. Idrottsrörelsen varnar för ojämställda villkor.

Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Brottsförebyggande rådet avstyrker lagförslaget och anser att man bör avvakta med lagstiftningen tills åtgärder sätts in för att undanröja möjligheten till missbruk.

Arbetsförmedlingen lyfter fram att det finns risker som utredningen har identifierat med att personer med ont uppsåt kan ändra sin könsidentitet i olika register för att få tillträde till arenor för personer som man annars inte hade fått tillträde till.

Herr talman! Det är tunga instanser som ser problem med förslaget. Men även tillvägagångssättet är problematiskt. Utskottsinitiativ var inte tänkta att användas på detta sätt - något som också konstitutionsutskottet har framfört. Svaret på frågan om initiativet blir alltid retoriskt: Det vilar på riksdagen.

Men ministern bör väl ändå kunna ha en generell uppfattning om detta att skapa lag utan regeringens inblandning och på vilket sätt det påverkar regeringens arbete? Det gäller särskilt i fall där lagstiftningen anses kunna bidra till ökad sårbarhet, bedrägeri och kriminalitet som regeringen därefter måste ta ansvar för. Detta är också något som strider mot andan i Tidöavtalet.

Vilka faror ser statsministern med det faktum att lagstiftningsprocessen i framtiden allt oftare kan komma att kullkastas av snabba utskottsinitiativ från riksdagen liknande det om könstillhörighetslagen? Och varför ska riksdagen gå omvägen via regeringen när till och med regeringspartier väljer att gå den snabba vägen i utskotten direkt till lagstiftning?

(Applåder)