Herr talman! Först vill jag hålla med om att det har varit tuffa år, och vi är fortfarande i en tuff situation. Regeringen ärvde tvåsiffriga inflationstal från den förra regeringen. Det är det värsta som vi har haft på många år. Vi var på allvar oroliga för att vi skulle gå in i en 90-talsliknande situation med hög inflation, höga räntor och ständiga nya kostnadskriser.

Statsministerns frågestund

Det är väl känt att vår främsta ekonomisk-politiska uppgift har behövt vara att bekämpa inflationen och besegra inflationen så att vi kan använda styrkan i de svenska statsfinanserna till att investera i framtiden. Jag delar i varje fall delar av beskrivningen.

När det gäller energipolitiken lägger vi om den samlade svenska energipolitiken. Om man inte har en energipolitik har man inte en klimatpolitik. Jag vet att de som talar mest om klimatet vill tala minst om energin. Det beror på att de sällan är eniga om energipolitiken.

I 40 år har kärnkraftsfrågan paralyserat svensk politik och gjort att vi knappt har haft någon enda regering som kunnat enas om att bygga ut den fossilfria energin i den omfattning som krävs för att klara av Sveriges åtaganden.

Att bli av med oljan var en rent ekonomisk fråga i början av 70-talet. Sedan blev det en klimatfråga. Nu är det också en säkerhetspolitisk fråga.

Det vi nu gör är att vi säkrar våra möjligheter till elektrifiering genom att göra dubbelt så mycket elproduktion i Sverige som tidigare. Vi kan då elektrifiera både vägtransporter och industriprocesser, och vi kommer då att klara våra klimatåtaganden.

Att lägga alla ägg i bara reduktionsplikten var en återvändsgränd. Jag är glad att nästan alla partier har övergett den återvändsgränden och lämnat den till sitt eget öde.