Fru talman! Riksrevisionens granskning visar att skattesänkningar genomförts utan tillräckligt underlag och tillräckliga analyser.

Granskningen visar att regeringen - eller snarare regeringarna, eftersom skattesänkningar gjorda av både socialdemokratiskt ledda regeringar, alliansregeringar och den nuvarande högerkonservativa regeringen finns med i granskningen - har gett en ofullständig och delvis förskönad bild av hur föreslagna ändringar av inkomstbeskattningen skapar förutsättningar för en hög sysselsättning, fler arbetade timmar och ett rättvist fördelat välstånd. Riksrevisionen bedömer att regeringen tydligare borde ha redovisat skatteförslagens förväntade effekter så att riksdagen hade haft bättre beslutsunderlag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011-2023

De nuvarande skattepolitiska riktlinjer som riksdagen fattade beslut om 2015 har bland annat mål om en generell och rättvist fördelad välfärd och att säkerställa högre sysselsättning. Utvecklingen har dock gått åt fel håll, och klyftorna mellan människor har ökat och välfärden urholkats.

Riksrevisionen konstaterar att självfinansieringsgraden är låg, det vill säga att sänkta skatter inte har lett till ökade skatteinbetalningar genom att människor arbetar mer och längre. Sänkta skatter innebär i stället sänkta inkomster för staten och därmed mindre pengar till välfärden, vilket i förlängningen innebär färre arbetade timmar då anställda i välfärden sägs upp. Bara regionerna räknar med att minska antalet anställda med 5 600 personer i år för att få budgeten att gå ihop, och till detta kommer både stat och kommuner. Sänkta skatter innebär alltså att färre jobbar.

Utgångspunkten i Riksrevisionens granskning är att sänkta skatter leder till att människor arbetar mer eller åtminstone att detta borde vara målet. Här förs inget resonemang om att minskade skatteintäkter leder till minskade resurser, vilket i sin tur leder till färre anställda i välfärden.

Inte heller tar man hänsyn till att nästan alla höginkomsttagare redan jobbar heltid. I stället tycks man utgå från att höginkomsttagare kommer att arbeta mer om de får behålla mer av sin lön från övertids- och extraarbete. Detta synsätt är såklart inte Riksrevisionens fel, utan det är så alla regeringar har resonerat under granskningsperioden när de har sänkt skatter.

Vi har i dag ett samhälle där vissa redan arbetar för mycket och blir utarbetade och utbrända medan andra inte har ett jobb att gå till. Att då föra en skattepolitik som går ut på att vissa, det vill säga höginkomsttagare, ska arbeta ännu mer är bakvänt. Ska läkaren som redan arbetar för långa skift lägga på ytterligare ett skift? Ska chefen som knappt träffar sina barn bosätta sig på jobbet?

I grunden säger detta något om människosyn. Sjukvårdsbiträdet ska ha så låg lön att hen måste arbeta extra för att få ekonomin att gå ihop. Vd:n ska få mer i plånboken för att uppmuntras att arbeta mer. Det är olika villkor för olika människor.

Fru talman! När Socialdemokraterna och Miljöpartiet avskaffade värnskatten för att med Centerpartiets och Liberalernas stöd få bilda regering gav man arbetaren med 25 000 i månadsinkomst en skattesänkning på cirka 20 kronor i månaden medan de som tjänade 70 000 kronor fick nästan 1 000 kronor i månaden i skattesänkning. Ännu högre inkomster gav ännu större skattesänkningar, i snitt 67 000 kronor i månaden i skattesänkning för de 50 toppdirektörer som ingår i Sveriges ekonomiska maktelit, enligt en uträkning gjord av LO.

Det som Sverige behöver nu är en ny stor skattereform som ökar skatteintäkterna, värnar välfärden och stärker likformigheten i skattesystemet - ett skattesystem som värnar låginkomsttagare och beskattar höginkomsttagare och förmögenheter.

Riksrevisionen utgår från ett vedertaget antagande om att sänkt skatt på lång sikt leder till högre sysselsättning och fler arbetade timmar. Samtidigt finns det flera undersökningar som inte stöder detta antagande. Vissa forskare ser tendenser till att exempelvis höginkomsttagare arbetar mindre om de får sänkt skatt. Ett annat exempel är en forskningsstudie som visar att sänkt skatt för höginkomsttagare ökar den ekonomiska ojämlikheten utan att nämnvärt påverka arbetslösheten eller den ekonomiska tillväxten. Forskningen ger inget entydigt svar på hur starkt det eventuella sambandet mellan skatter och sysselsättning är i Sverige. Det enda som är helt säkert är att skattesänkningar leder till minskade skatteintäkter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011-2023

Jag konstaterar också att de simuleringsmodeller som har varit en viktig del i Riksrevisionens beräkningar påverkas av vilka faktorer som matas in i modellen och därmed inte kan ses som fakta.

När den socialdemokratiska regeringen tog bort värnskatten utgick man från samma simuleringsmodeller och gjorde ingen analys av var de 6,1 miljarder som försvann ur statsbudgeten skulle tas. I dag kan vi konstatera att de miljarder som försvunnit ur statsbudgeten till följd av såväl borgerliga som socialdemokratiskt ledda regeringars skattesänkningar skulle behövas för en välfärd som fungerar.

Med detta, fru talman, har jag inget annat att anföra eller yrka bifall till än skatteutskottets förslag till beslut.