Herr talman! Barns och ungas situation är ett område som engagerar många av oss. Det märker vi här i dag liksom i många tidigare debatter i den frågan. Mycket har också gjorts på området under senare år.

Jag vill inleda mitt anförande här i dag med att lägga fokus på ett område som jag ofta tycker kommer lite i skymundan i debatten, nämligen barn som egna rättighetsbärare. Flera utredningar har kommit med betänkanden med viktiga förslag på området under det senaste året, och jag vill uppmärksamma några av dem.

Utredningsbetänkandet Förbättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen, SOU 2023:40, innehöll flera förslag för att stärka barns möjligheter att klaga och överklaga beslut som rör dem. De barn som myndigheter och domstolar fattar beslut om saknar ofta vårdnadshavare som kan tillvarata deras intresse och tillgodose deras rättigheter. I de fallen är det särskilt viktigt att barnen har rätt och praktisk möjlighet att klaga vid rättighetskränkningar.

Utredningen har föreslagit att barn ska ges möjlighet att överklaga beslut om placeringar enligt LVU och att barn oavsett ålder ska ges rätt till offentligt biträde vid överklagande av beslut om särskilda befogenheter fattade av Statens institutionsstyrelse, Sis. Båda dessa förslag skulle stärka barn som rättighetsbärare på ett väldigt konkret sätt.

Utredningen föreslår också att oberoende barnombud och barnrättsbyråer ska etableras. Det finns redan i dag denna typ av civilsamhällesorganisationer. Men det krävs att staten tar ett ansvar för att säkerställa att oberoende barnombud finns över hela landet och har långsiktiga förutsättningar. Utredningen föreslår därför att staten ska finansiera, reglera och på andra sätt bidra till att barnrättsbyråerna utvecklas och fungerar på bästa sätt. Att etablera och stärka dessa organisationer skulle bidra positivt till barns situation i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Barn och unga inom socialtjänsten

I de fall där barns rättigheter inte tillgodoses i Sverige måste det finnas möjligheter att utkräva rättigheterna via internationella instanser. Utredningen har därför föreslagit att Sverige ratificerar det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen, vilket skulle ge barn rätt att lämna klagomål till FN:s barnrättskommitté vid rättighetskränkningar. Det vore ett mycket viktigt steg framåt.

Miljöpartiet föreslår utöver utredningens förslag också att Barnombudsmannens uppdrag ska utökas så att ombudsmannen kan driva principiellt viktiga fall gällande enskilda individer. Barnombudsmannen har i nuläget inget sådant mandat, vilket skiljer denna ombudsman från Diskrimineringsombudsmannen. Att ge BO möjligheten skulle också stärka barn som rättighetsbärare och ge viktig juridisk vägledning i form av domar på områden som nu kan vara oprövade.

Jag vill också nämna utredningsbetänkandet En uppväxt fri från våld, SOU 2022:70, som föreslår en samordnad tioårig strategi för att stärka myndigheters och organisationers arbete för att stoppa våld mot barn och ge våldsutsatta rätt till stöd och behandling, och utredningsbetänkandet Tryggare hem för barn, SOU 2022:71, som ger flera förslag för att stärka placerade barns rätt till en trygg uppväxt. Placerade barn tillhör de mest sårbara i vårt samhälle. Samhällets ingripande i form av placering får inte göra barnens situation värre.

I tillägg till de förslag som lagts fram i bland annat SOU 2022:70 och 2022:71 menar vi att barns rätt till ombud ska breddas så att ett ombud inte bara kan utan ska tillsättas vid utredning om vårdnadsöverflyttning i alla frågor om vårdnad och umgänge både vid myndighetsbeslut och i civilrättsliga tvister. Detta skulle kraftigt stärka barn som rättighetsbärare och på ett konkret sätt säkra att barnens bästa alltid sätts i första rummet, också i de fall då barnens vårdnadshavare inte förmår säkerställa detta.

Herr talman! Unga som är samhällsplacerade löper i dag risk att stå utan hjälp när de fyller 18 år och blir myndiga. Organisationen SOS Barnbyar har engagerat sig i frågan och driver flera förändringar som vi finner relevanta och som skulle bidra positivt till möjligheterna att etablera sig i samhället för unga som har lämnat samhällsvård.

Unga som lämnar samhällsvård är en utsatt grupp och mer sårbar jämfört med jämnåriga utan erfarenhet av samhällsplacering. Målgruppen tvingas att bli vuxen tidigare i livet och på en kortare tid. Samtidigt måste dessa unga klara av den omtumlande processen med avsevärt mindre stöd från familj, vänner och nätverk jämfört med jämnåriga. Forskningen visar också tydligt att unga som varit samhällsplacerade löper högre risk för hemlöshet, arbetslöshet, bristande försörjningsförmåga, fysiska och psykiska problem och kontakt med straffrättssystemet.

Det finns därför starka skäl att stärka skyddet för unga som lämnar samhällsvård och att göra det mer likvärdigt oavsett var i landet de unga bor. Socialtjänstlagen måste förtydligas och eftervården definieras. Tiden då en ungdom enligt socialtjänstlagen har rätt till stöd borde förlängas till upp till 25 år.

I sammanhanget vill jag förstås också nämna Carina Ohlssons utredningsbetänkande För barn och unga i samhällsvård, SOU 2023:66, som innehåller många bra förslag på det här området som jag hoppas att vi får möjlighet att debattera vid ett senare tillfälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Barn och unga inom socialtjänsten

Herr talman! Allra sist vill jag säga något om barnfattigdomen. Miljöpartiet föreslår att regeringen låter tillsätta en kriskommission mot barnfattigdom. Kommissionen ska utgå från ett barnrättsperspektiv och behandla både trygghetssystemen och kompensatoriska åtgärder riktade direkt till barn. Regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med detta.

Jag står bakom Miljöpartiets samtliga reservationer men yrkar bifall endast till reservation 22.