Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation nummer 11, men jag står självklart bakom övriga reservationer från Centerpartiet.

Barn och unga inom socialtjänsten är ett stort och viktigt område. Det handlar om stöd och råd till familjer, barn och unga genom hela livet. Mycket görs på ett bra sätt runt om i landet när det gäller tidiga insatser och att kunna ge ett stöd till den unga oavsett om det handlar om dennes eget beteende eller föräldrarnas omsorgsbrister. Men jag saknar en helhet. Jag tycker att regeringen agerar reaktivt i stället för proaktivt i alla lägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Barn och unga inom socialtjänsten

Det finns många bra förslag och många bra beslut som vi gemensamt har fattat i kammaren för att förbättra. Ofta hör vi en hänvisning till att det snart kommer en ny socialtjänstlag som ska kräva evidensbaserade metoder och vara en bra lösning på många frågor. Det kommer den absolut att vara. Det är jag ganska övertygad om.

Men måste vi vänta på en ny lagstiftning? Är det inte så att regeringen till exempel skulle kunna be sin myndighet Socialstyrelsen att fokusera på forskning, metodval och implementering av dem i verksamheterna redan i dag? Eller ska det vara så att 290 kommuner ska forska och välja metoder själva? Det är inte riktigt så det går till i sjukvården.

Herr talman! Här undrar jag: Var är ledarskapet, och var är viljan att följa upp effekterna av de beslut som vi fattar? Gör det skillnad för det enskilda barnet eller den unga personen? Upplevs insatserna som vi fattar beslut om som att de gör skillnad för de riktiga barnen, som vi talar om i den här kammaren?

Inom hälso- och sjukvården finns det kvalitetsregister där man sätter lampan på olika frågeställningar. Man vill säkerställa att behandlingen och metoderna ger de effekter som man efterfrågar. Motsvarande finns inte när det gäller åtgärder för barn och unga. Vi skulle kunna införa det oavsett om det kommer en ny socialtjänstlag eller inte.

Men det finns ett område där regeringen ändå har vaknat för bara någon vecka sedan. Den har gett i uppdrag att se över hela socionomutbildningen och inte enbart den lilla del som gäller förebyggande arbete. Centerpartiet har motionerat om och föreslagit det under ganska många år. Jag välkomnar att detta nu ska ske.

Jag är ganska övertygad om att barn och unga behöver medarbetare i socialtjänsten som har kompetens och erfarenhet av att framför allt samtala med barn och unga för att höra och förstå vad som sägs men också för att kunna se bortom de ord som kommer från föräldrarna.

Socialtjänstens medarbetare behöver också fler verktyg både för att kunna fatta tydliga beslut och beskriva vad det är för tydliga beslut som man fattar men också för hur man riskbedömer.

Det är väldigt viktigt för barnet att det är tydligt. Vad är skälet till att det till exempel omplaceras eller placeras utanför hemmet? Det är också viktigt för föräldrarna att förstå varför det sker.

Det behövs också för att man ska kunna ställa krav. Vad ska förändras för att placeringen ska upphöra? Inom vilken tidsram talar vi om att det ska ske? Det skapar en trygghet för alla inblandade - för barnet, de biologiska föräldrarna och de eventuella familjehemsföräldrarna.

Barnet ska inte behöva känna rädsla att behöva flytta tillbaka till föräldrar som kanske missbrukar. Men det måste också vara tydligt för föräldrarna. Det är en trygghet att förstå vad det är som behöver förändras och under vilken tidsperiod.

Herr talman! Barn har rätt att komma till tals, och barn har rätt att få stöd. Vi brukar i den här kammaren tala om, och regeringen talar också ofta om, barnkonventionen och barns rättigheter. Vad är det egentligen barnen säger? Vad är det barnen upplever?

Vi har Statens institutionsstyrelse som har fått väldigt mycket och stark kritik. Den har varit hårt kritiserad av Centerpartiet men också av regeringspartierna både under den förra mandatperioden och under den här mandatperioden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Barn och unga inom socialtjänsten

Ändå får vi inte uppföljningen av att det faktiskt gör skillnad för de enskilda barnen. I stället får vi rapporter från andra organisationer. Bland annat Barnrättsbyrån har tidigare levererat rapporter som visar på det våld och den sexuella utsatthet som en del flickor utsätts för. Det här är någonting som vi måste bli mycket bättre på att följa upp.

Nu ska vi utreda Sis organisation. Men vad gör vi på vägen fram tills utredningen är klar? Dessa barn och ungdomar, flickorna och pojkarna, finns ju där även medan regeringen utreder. Det är här vi måste sätta lampan på att skapa trygghet och att följa upp kvalitetskraven.

Jag kommer tillbaka till barnens rätt att komma till tals och deras stöd. Jag har tidigare varit överens med regeringspartierna om vikten av det. Det finns ett förslag på regeringens bord. Det handlar bland annat om barns möjligheter att till exempel få oberoende ombud på Sis med hjälp av civilsamhället.

Det förslaget har funnits i sju månader på regeringens bord, men det har inte hänt någonting. Man kan tycka att det inte är så lång tid. Det brukar ta lite längre tid. Men detta handlar om att bygga barns rättigheter.

Man kan jämföra det med till exempel införande av visitationszoner, som handlar om att riva ned rättigheter för barn. Då kan regeringen agera på tre månader från förslag till beslut.

För mig handlar det om att regeringen inte prioriterar barns rättigheter när det tar så lång tid att bygga barns rättigheter jämfört med hur lång tid det tar att riva barns rättigheter.