Herr talman! Klimatpolitik är till stor del energipolitik, brukar vår nuvarande statsminister säga. Med den utgångspunkten är det lätt att utvärdera regeringens energipolitik.

Vi har redan konstaterat att den helt saknar konsekvensbeskrivning, och med den utgångspunkten kan den nog inte beskrivas som annat än totalt misslyckad. Det är nämligen så att utsläppen ökar kraftigt från och med i år på grund av högerregeringens politik, till skillnad från hur det var när Miljöpartiet satt i regering, då utsläppen minskade kraftigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Detta sker när vi befinner oss i ett allvarligt läge när det gäller den pågående klimatkrisen. Vi ser redan i dag hur människor i både Sverige och världen drabbas av alltmer extremväder. Det är alltifrån översvämmade källare, bortspolade vägar och nedblåst skog till tropiska orkaner och döende korallrev.

I en tid när vi skulle behöva göra allt för att minska utsläppen har vi en regering som gör tvärtom. För första gången på 20 år eller mer har vi en regering som aktivt och medvetet fattar beslut om att öka utsläppen av skadliga klimatgaser.

Herr talman! Jag tycker faktiskt att det visar på en brist på sympati för dem som drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser. Det är människor som får sina hem översvämmade, som vi har sett flera exempel på runt om i Sverige i vinter, inte minst i Skåne. Det är en brist på hänsyn när det gäller skogsägare som får sin skog nedblåst. Men framför allt är det en brist på omtanke om våra barn och kommande generationer som riskerar att drabbas än värre av konsekvenserna av klimatförändringarna.

Herr talman! Faktum är att det aldrig har varit viktigare än nu att klara av att leverera en fungerande energi- och klimatpolitik. När jag pratar med företrädare för industrin i hela Sverige - det gäller allt från de stora industrisatsningarna i norr till de omfattande industrisatsningarna på västkusten - säger alla samma sak. Vi behöver el till konkurrenskraftiga priser nu, inte om 20 år. Om 20 år har alla industrisatsningar redan flyttat till andra länder. Då är det för sent.

Ett sådant misslyckande skulle kraftigt försvåra för Sverige att klara sina klimatmål. Den fossila energin behöver fasas ut så fort som möjligt. För varje år som vi använder fossil energi samlas mer och mer växthusgaser i atmosfären som driver på klimatförändringarna.

Både industrin och klimatforskarna är alltså överens. Sverige behöver fokusera på att snabbt, billigt och miljövänligt leverera stora mängder fossilfri el. Men i stället går det mesta åt fel håll. Koldioxidutsläppen ökar. Elbilsförsäljningen minskar. Sverige har till och med krokat arm med Viktor Orbáns Ungern för att stoppa en ny EU-lag för att återställa skadad natur. Framför allt lyser åtgärderna för att öka produktionen av hållbart producerad el med sin frånvaro.

Svensk Vindenergi bedömer att cirka 45 terawattimmar ny vindkraft kan tillkomma redan till år 2030 och att ytterligare 100 terawattimmar kan tillkomma mellan år 2030 och 2035. Svensk Solenergi bedömer att det är möjligt med 30 terawattimmar solel till 2030. Redan i dag finns ansökningar motsvarande 50 terawattimmar inlämnade, så det är nog ingen orimlighet.

Men för att snabba på utbyggnaden av landbaserad vindkraft skulle kommuner och närboende behöva få tydliga incitament att säga ja. Här finns det till och med redan färdigutredda förslag, och som påpekats tidigare bör det finnas en majoritet i riksdagen. Men i stället har denna regering ägnat sig åt att baktala vindkraften.

Jag kan upplysa Liberalerna om att det är i en rapport från Chalmers som man har sammanställt hur det kommunala vetot används. Liberalerna är det minst dåliga borgerliga partiet. När det gäller 70 procent och uppåt använder man alltså det kommunala vetot för att stoppa vindkraft, inte minst i södra Sverige, där man själv säger att man vill ha mer effekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Som nämndes tidigare har regeringen havsbaserade vindkraftsparker att besluta om på sitt bord.

Solkraften är som sagt på snabb frammarsch, och ansökningar motsvarande i princip hela Sveriges kärnkraftsproduktion är inlämnade. Men det har inte gjorts något för att snabba på anslutningsmöjligheterna och tydliggöra riktlinjer hos länsstyrelserna.

Vi skulle behöva investera för att utveckla svensk kraft- och fjärrvärme med ökad effekt och flexibilitet, men här ser vi inte mycket till initiativ.

Vi skulle behöva förbättra processen för hur anslutningar till elnätet fördelas, så att samhällsnytta och klimatnytta styr i högre utsträckning. Men här har regeringen inte tagit några initiativ, vad jag har sett.

Jag kan passa på att påpeka något när det gäller havsvindkraften. Det var väl cirka tre ansökningar som kom in när vi satt i regering. Vi godkände två. Nu har det kommit in väldigt många ansökningar. Denna regering har än så länge godkänt en bråkdel, några få av dem som har kommit in. Jag vet inte om det är 10 eller 20. Ansökningarna handlar i alla fall om el motsvarande 160 terawattimmar. Det är dessa som regeringen kan besluta om. Man får alltså sätta siffrorna lite grann i perspektiv.

Vi skulle också behöva en politik för en fungerande och kraftig energieffektivisering. Det är det billigaste, miljövänligaste och också det snabbaste sättet att tillgängliggöra mer el. Vi skulle definitivt också behöva ett tydligt planeringsmål till 2030. Allt det här saknas dock.

Problemet är att man säger en sak och gör en annan. Man säger att man är för alla fossilfria energislag, men i praktiken motarbetar man det förnybara. På rent ideologiska grunder vill man bara gynna ett enda kraftslag, nämligen kärnkraften. Det här blir väldigt skadligt för Sverige. Egentligen handlar det inte så mycket om vad man tycker om kärnkraften som kraftkälla. Problemet är att regeringens plan för energipolitiken helt saknar förankring i verkligheten.

Sannolikheten att en satsning på nya reaktorer skulle hålla sig inom utsatt tid till 2035 är i princip obefintlig. Tittar vi på kärnkraftverk som byggts i övriga Europa är bilden ganska tydlig. Jag ska ta några exempel.

I Frankrike byggs Flamanville 3. Planen var en byggtid på fem år och en budget på 40 miljarder. Resultatet är en byggtid på minst 16 år eller mer - den är inte klar. Den verkliga kostnaden beräknas nu till 150-200 miljarder, det vill säga fyra fem gånger den ursprungliga budgeten.

I Storbritannien byggs Hinkley Point C. Byggtiden är 16 år eller mer. Den är inte heller klar. Kostnaden för de två reaktorerna har fullkomligt skenat till 600 miljarder svenska kronor.

I Finland började man 2005 bygga Olkiluoto 3 med planerad driftstart 2009. Driftstarten blev i stället 2023 - 14 år försenad. Bara byggtiden var 18 år. Den planerade budgeten var 37 miljarder, och slutnotan uppskattas till cirka 125 miljarder.

Det här är inga undantag. Sammanställningar visar att kärnkraftsprojekt dras med de värsta förseningarna och fördyringarna om man jämför med storskaliga projekt i alla kategorier. Det är därför otroligt dumt att lägga alla ägg i samma korg, men det är precis det regeringen gör.

Då har vi inte ens pratat om kostnaden för ny kärnkraft. I en jämförelse av systemkostnaderna för förnybart kontra kärnkraft som det internationella energiorganet IEA, Blekinge Tekniska Högskola, Chalmers tekniska högskola och Institutet för näringslivsforskning har gjort, uppgår merkostnaden - alltså bara mellanskillnaden mellan ett förnybart system och ett med tio reaktorer - till mellan 1 000 och 5 000 miljarder som ska läggas på skattebetalarna. Detta är beräkningar som har gjorts av forskare inom energisystem vid ovanstående oberoende forskningsinstitut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Slår vi ut dessa kostnader per hushåll i Sverige rör det sig om en kostnadschock på från 8 000 kronor till över 20 000 kronor per år och hushåll om man utgår från Institutet för näringslivsforskning och deras beräkningar - varje år i 35 år. Varje svensk ska dessutom riskera 40 000 kronor var i form av kreditgarantier ifall något av dessa högriskprojekt skulle misslyckas, vilket min tidigare uppräkning visade att sannolikheten är ganska stor att det gör. Oavsett vad man tycker om kärnkraft är det alltså inte ekonomiskt hållbart. Det funkar inte i praktiken.

Jag kan bara för skojs skull nämna siffrorna: Chalmers, en merkostnad på ungefär 1 890 miljarder, IFN, en merkostnad på mellan 1 400 och 3 850 miljarder och BTH, en merkostnad på mellan 500 och 1 000 miljarder beroende på vilket tidsspann man räknar på.

Jag kan passa på att tipsa om att Right Livelihood-pristagaren Mycle Schneider kommer till riksdagen i morgon för att presentera World Nuclear Industry Status Report 2023. Han är en av världens främsta experter på kärnkraft och faktiskt inbjuden bland annat av en kristdemokratisk riksdagsledamot - ett bra initiativ!

Schneider har uttalat sig i svenska medier, och hans omdöme om den svenska regeringens kärnkraftsplaner var ganska talande. Totalt orealistisk plakatpolitik som inte är baserad på industriell verklighet, var hans utlåtande. I samma avsnitt i P1 säger Paul Dorfman, kärnkraftsanalytiker på University of Sussex i Storbritannien, att det är mycket "buzz" och mycket pr kring kärnkraft, men verkligheten ser annorlunda ut.

Herr talman! När vi utformar Sveriges energipolitik, som hela vår klimatomställning och hela vår gröna industripolitik ska bygga på, är det ganska viktigt att man utgår från verkligheten så som den ser ut. Då behöver man göra lite av en omvärldsanalys, och det har regeringen inte gjort. Det känns nästan lite elakt att framföra det här, lite som att förklara för ett barn att enhörningar inte finns. Men det kanske är bättre att säga som det är än att köra i diket totalt.

Tyvärr ser vi att en misslyckad energipolitik riskerar att upprepas. Under alliansregeringen var vi som sagt beroende av elimport från Tyskland, med ett stort beroende av kolkraft. Nu ser vi att utbyggnadstakten minskar när den skulle behöva öka. När industrin har ett enormt behov av gigantiska satsningar som kommer att ge massor av jobb och dessutom är helt avgörande för vår klimatomställning bedriver regeringen en politik som enligt nuvarande prognoser inom överskådlig framtid kommer att minska utbyggnadstakten.

Herr talman! I det här betänkandet finns det väldigt många viktiga förslag som skulle behöva implementeras för att få fart på utbyggnaden av elproduktionen. Miljöpartiet står såklart bakom alla våra motioner, men för tids vinning yrkar jag bara bifall till reservation 3.

(Applåder)