Fru talman! För några veckor sedan firade vi regeringsformens 50-åriga tillvaro. Då fick vi lära oss att den bygger på folksuveränitet, fri åsiktsbildning och att styre utövas under lagarna. Sedan den tillkom har den kompletterats med en beskrivning av fri- och rättigheter i 2 kap. regeringsformen. Den syftar till att skydda individers fri- och rättigheter och garantera fri åsiktsbildning - men där har vi också ett ansvar. Det är ju vi som är förtroendevalda eller folkvalda som ska bära åsikterna och presentera vad vi står för. Vi ska akta oss för att alltför mycket juridifiera politiken så att det vi står för, presenterar och tycker inte blir lika viktigt.
I regeringsformen är fri- och rättigheter en grundläggande del. Men, fru talman, hur blir det i praktiken? Jo, i varje ärende finns ju inslag av alla delar jag beskrev. Det finns naturligtvis en del som är folkopinionen och vad svenskarna tycker. Det finns en del som handlar om den fria åsiktsbildningen och vad opinionsbildare tycker om ett förslag. Det finns även en del om hur det ska tillämpas under lagar och hur lagstiftningen ser ut. Det handlar också om hur ett beslut påverkar fri- och rättigheter. Det är detta vi behöver värdera.
Fru talman! Låt mig berätta en liten anekdot. Valet 2018 var över, och vi hade valvaka. Det hade väl gått sådär, för att uttrycka det milt, för oss. Jag besökte Moderata ungdomsförbundets valvaka. De var förtvivlade. De grät. Det var uttalanden som "nu går Sverige åt helvete", "min utbildning är bortkastad" och "min framtid är förstörd".
När jag försökte trösta dem insåg jag plötsligt att vi hade helt olika syn på politiken. De ser den som ett medel för att just nu, just i dag, just här få rätt, medan jag ser politik som ett medel att med bättre argument nästa gång kunna påverka utvecklingen. Vi kommer att kunna komma fram till ett annat beslut en annan gång. Det kan till och med vara så att de där som vi nu tycker så illa om har bytt uppfattning och med goda argument bytt åsikt.
Just synen på om demokrati är ett sätt att få rätt här och nu eller ett sätt att garantera att man alltid kommer att kunna värdera situationer tror jag egentligen är den grund man måste ha klar för sig. Vi har ett ansvar att förklara att det är långsiktigheten som är avgörande.
Fru talman! Dagens ärende handlar om de fri- och rättigheter som den ursprungliga regeringsformen kompletterades med, nämligen vad som gäller för alla medborgare. Det är viktigt att noga tänka igenom hur vi ska använda den möjlighet vi har att bestämma vad som gäller över tid. Det är klart att vi då ska undvika att i fri- och rättigheter ta in sådant som egentligen är grund för politisk debatt och politiska avvägningar. Det får alltså aldrig bli så att rättighetskatalogen eller frihetskatalogen inskränker möjligheten att ha synpunkter på något som inte är fundamentalt och viktigt.
Det är också viktigt att konstatera att fri- och rättigheter inte är verktyg för att i dag genomföra det man själv vill för att säkra det för framtiden. Det finns länder där man ibland pratar om konstitutionell majoritet. Något sådant har inte vi, men där har man använt sin majoritet för att med den här typen av beslut begränsa någonting som man tycker är politiskt svårt och jobbigt. Det ska vi nog undvika. Därför är samsynen viktig.
Jag kan konstatera att vi har en väldigt stor samsyn här i kammaren i de här frågorna. Vi står i stort sett eniga bakom betänkandet. Det finns några reservationer med olika nyanser, men i grunden försvarar vi precis samma värden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fri- och rättigheter
Fru talman! När vi tar beslut om rättigheter måste vi låta det gå lite långsamt, utreda noggrant och fatta beslut med eftertanke. Därför tänker jag inte gå in på detaljer i förslagen. Det kan finnas goda och dåliga saker i dem, men alltihop förtjänar en betydligt långsammare process än om vi bara skulle säga att vi nu gör någonting åt ett visst förslag.
Fru talman! Sammanfattningsvis kommer jag till bedömningen att betänkandet är välbetänkt, väl övervägt och väl motiverat, och därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i konstitutionsutskottets betänkande nummer 13 Fri- och rättigheter.
I detta anförande instämde Erik Ottoson (M).