STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar statsrådet för möjligheten att debattera frågan.

Tyvärr kan vi konstatera att fenomenet social dumpning har blivit ett problem i flera kommuner, bland annat hemma i Gävleborgs län. Social dumpning innebär att kommuner med få hyreslägenheter får personer i behov av försörjningsstöd att flytta till en annan kommun. Inte sällan är det rika, välbärgade storstadskommuner som både uppmanar och ibland hjälper socioekonomiskt utsatta invånare att flytta till en annan, mindre ort med löfte om bättre möjligheter att skapa ett gott liv oavsett hur arbetsmarknaden och mottagarmöjligheterna ser ut i den aktuella kommunen. Det är en cynisk människosyn.

Herr talman! Ibland i debatten låter det som att det här enbart skulle ha att göra med migration, men det handlar inte bara om migration. Statskontoret har i sin rapport identifierat fyra grupper som är föremål för aktiv medverkan, eller social dumpning, från vissa kommuner till andra. Det är nyanlända, men det är också personer med missbruk eller andra sociala problem som genom flytt förlorar sina kontaktnät. Det är personer, framför allt kvinnor, i behov av skyddat boende. Och det är strukturellt hemlösa. Dessa behöver i hemkommunen inte något annat stöd än hjälp med att hitta ett boende.

Detta är ett ansvarslöst fenomen som bidrar till att öka klyftorna i vårt land. Kommuner med hög arbetslöshet och redan ansträngd ekonomi, ofta i lands- och glesbygd, ska inte behöva ta ansvaret från andra välbärgade kommuner. Dessa storstadskommuner har oftast inte ett tillräckligt bestånd av hyreslägenheter för att möta de behov som finns hos kommuninvånarna. När livssituationen plötsligt förändras och man behöver en ny bostad hänvisas man i stället till andra delar av landet.

Enligt socialtjänstlagen ska biståndsinsatser från kommuner utgå från den enskildes situation, och kommuner kan då inte skjuta över ansvaret på andra kommuner. Även välbärgade storstadskommuner måste ta sitt ansvar och investera i bostäder med olika upplåtelseform som människor med olika inkomstnivå faktiskt har råd att bo i.

Söderhamns kommun hemma i Hälsingland har varit särskilt drabbad av social dumpning eftersom det i vissa områden har funnits lägenheter som har stått tomma. Oseriösa hyresvärdar har köpt upp dem och profiterat på dem. På så sätt ökar segregationen, ojämlikheten och utsattheten.

I en annan kommun, Gävle, har det länge satsats på att minska klyftorna, bland annat genom arbetsmarknadsåtgärder och stadsdelslyft. Gävle kommun lägger tid och resurser på detta för att man tror på en kommun som håller ihop. Men då gäller det att andra kommuner också investerar i bostäder och i sina invånare, det vill säga inte behandlar utsatta människor som brickor i ett cyniskt spel.

Den socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning för att ta fram förslag för att motverka social dumpning som den nuvarande regeringen skyndsamt lade ned. Med anledning av detta har jag skrivit interpellationen. Jag uppfattar inte att ministern svarade på min fråga om han tänker presentera åtgärder för att förhindra social dumpning. Min fråga kvarstår: Vad tänker ministern göra för att stoppa social dumpning?

(Applåder)