Fru talman! Det kom flera viktiga frågor på samma gång. Jag börjar med de frysta tillgångarna. Det finns en tydlig pendang till den förra frågan, med stark svensk enighet om maximal användning av frysta ryska tillgångar - gör så mycket som möjligt! Det fanns ju skäl till att det här startade under svenskt ordförandeskap och att det var en svensk utredare som ledde arbetet med att identifiera volymerna av frysta tillgångar, identifiera olika legala vägar framåt och skapa enighet mellan länder.

Det är skillnad mellan dem som står ensamma och ropar ut i öknen och dem som bildar allianser med andra - inte för att göra det perfekta utan för att göra så mycket som det går att få enighet kring. Nu har vi kommit så pass långt att vi har enighet om att använda avkastning av frysta ryska tillgångar. Det är en bra början. Vi i Sverige skulle vilja gå längre, precis som på många andra områden, men det hade varit dåligt att ställa sig bredvid och blockera en sådan överenskommelse för att den inte är den perfekta lösningen.

Kommer vi då att komma vidare? Det är svårt att veta. Ett flertal länder är skeptiska och rädda för följdverkningar. Europeiska centralbanken är mycket varsam och är rädd för valutakonsekvenser. Just där har Sverige som bekant inget inflytande. Men jag tror att det här är ett första steg som, om det visar sig framgångsrikt, kommer att mana fler att vilja gå längre.

Naturrestaureringslagen har vi varit emot hela tiden. Den förra regeringen slarvade systematiskt med detta och kunde inte enas om att skydda svensk skog ordentligt. Nu gör vi det tillsammans med Finland. Ingen har nog missat det. Vi har fått flera andra partnerländer med oss också, även om de är mindre exponerade för skogsekonomi än vi är och därmed också kan ge mindre klimatbidrag än vad vi i Sverige kan göra med vår skog. Genom att vi har samlat allianser har vi nu en blockerande minoritet, och vi får se vad som händer i frågan. Så här långt har vårt arbete för att skydda svenskt skogsbruk varit framgångsrikt.