Fru talman! Jag har träffat stora delar av byggbranschen; ingen tror att de åtgärder som regeringen hittills har presenterat på något nämnvärt sätt påverkar den konjunktur byggbranschen har i dag. Det är de facto sant.

Jag hävdar att det var dålig politik att slopa investeringsstödet för att bygga hyreslägenheter till rimliga kostnader när vi var på väg in i en lågkonjunktur. Det förvärrade situationen. Att inte på något sätt jobba med konjunkturpolitik kopplat till en byggbransch som nu sänker svensk bnp rejält är inte smart ekonomisk politik.

Man hade kunnat jobba med rotavdraget och till exempel göra det mer förmånligt att göra energieffektiviseringar för att få billigare elräkning hemma. Samtidigt hade byggnadsarbetarna haft jobb under tiden vi har en byggkris i Sverige. Då är de kvar i byggsektorn. Om de lämnar den blir bostadsbyggandet nämligen ännu dyrare i framtiden. Men inte ens det här har regeringen kunnat kosta på sig under denna byggkris.

Man säger igen att byggkrediter verkar vara farligt. Men är det inte rimligt att staten är med och ger krediter för bostadsbyggande, till investeringar i sådant som bygger Sverige starkare framöver? Jag tycker att det är rimligt.

Vi har föreslagit att investeringsstödet också ska riktas till de orter där det just nu finns industrietableringar. De är enorma, och det behövs tusentals nya bostäder för att människor också ska kunna flytta till de nya jobben, betala skatt i kommunerna och bli en del av intäkterna till samhället. Inte heller här har regeringen ett svar. Hade det inte varit bra om dessa städer med industrietableringar, i en lågkonjunktur, kunde bygga bostäder till dem som ska ta jobben i den gröna industrin?

Regeringen är passiv och hoppas att allt ska lösas framöver. Tyvärr är det byggnadsarbetarna som får betala priset för regeringens passiva politik på området.

(Applåder)