Fru talman! Bakgrunden till min interpellation är att bostadsbyggandet i Sverige har tvärnitat. Vi ser det i en mängd statistik. Byggbranschen är en av de sektorer som drabbats absolut hårdast av lågkonjunkturen. Över 9 000 personer varslades inom byggbranschen 2023, en ökning med 154 procent från året innan. Investeringarna i bostäder är på den lägsta nivån sedan 2013, enligt KI. Som andel av bnp är de på den lägsta nivån sedan 2000. Under 2024 beräknas investeringarna i nybyggnation enligt Byggföretagen falla med 34 procent, efter att redan ha fallit med 37 procent under 2023.

Detta får stor effekt. Människor blir av med jobbet, och bostadsprojekt stoppas. Vi vet att vi redan som det är har bostadsbrist i Sverige, och detta innebär att de ungdomar som drömmer om en egen lägenhet eller behöver en studentlägenhet för att kunna studera får det allt svårare. Det blir svårare för de våldsutsatta kvinnor som lever i ett förhållande men inte ser hur de ska klara att flytta till en ny lägenhet när bostadsmarknaden blir ännu tajtare, liksom för de seniorer som kanske vill ha ett annat boende på ålderns höst som är anpassat för att få ekonomin och vardagen att gå ihop.

Allt detta är långsiktiga frågor. Men akut, här och nu, är det människor som blir av med jobbet, och det får en väldigt stor effekt på svensk ekonomi.

Nu svarar finansministern att regeringen delar KI:s bedömning av effekterna på svensk ekonomi. KI gör bedömningen att bostadsinvesteringarna bidrog negativt med 1,2 procent till bnp under 2023 och att siffran kommer att bli 0,7 procent 2024. En väldigt stor del av den lågkonjunktur som Sverige nu är inne i beror på det fallande bostadsbyggandet.

Då var min fråga om finansministern ser framför sig ytterligare åtgärder för att lindra effekterna på svensk ekonomi eller förhindra att byggnadsarbetarna blir av med jobbet - de ska ju dessutom få sänkt a-kassa med regeringens politik framöver.

Svaret är - lite förvånande, vill jag säga - att bostadsbyggandet varierar normalt över konjunkturen. Sedan konstateras att högre priser och räntor i Sverige och i omvärlden har bidragit till ökade produktions- och finansieringskostnader, vilket är sant. Därefter går finansministern in på ett antal resonemang om att regeringen vill göra någon form av strukturreformer under mandatperioden med olika utredningar, uppdrag och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ingen del i svaret till mig handlar dock om att regeringen är beredd att göra någonting nu för att möta det som byggsektorn beskriver som det värsta konjunkturläget sedan 90-talskrisen. Det sägs ingenting i svaret om att finansministern är beredd att vidta några åtgärder här och nu som kan göra skillnad för studenter som behöver flytta hemifrån för sina studier eller för andra människor som nu behöver en bostad. Vi får egentligen inga nya besked om hur man får upp konjunkturen och ser till att bostadsmarknaden inte sänker svensk ekonomi så att Sverige blir ännu fattigare.

Detta är något förvånande. Jag kommer inte ihåg någon regering som suttit under ett sådant här drastiskt fall i bostadssektorn och inte gjort någonting. Det brukar vara skolboksexempel 1 A i att hantera en lågkonjunktur i bostadssektorn att den inte faller igenom. Kostnaden för Sverige för dem som nu blir arbetslösa, när konjunkturen sedan vänder upp igen, blir att det blir dyrare att bygga bostäder eftersom de människor som i dag jobbar i byggsektorn då har lämnat branschen.

Detta är kortsiktig politik som inte kommer att vara bra för Sverige långsiktigt.

(Applåder)