Fru talman! Tack, statsministern, för svaret! Med krig i Europa är det naturligt att fokus ligger på Ukraina, men jag tycker att det är väldigt bra att EU också har situationen i Mellanöstern högt på agendan. Jag välkomnar att Europeiska rådet lyckades enas om slutsatser om att få stopp på våldet - trots viss, känd splittring som statsministern var inne på.

Det är en styrka att man kan enas om de grundläggande sakerna: att Hamas terroristattacker den 7 oktober fördöms i kraftigaste ordalag, att Israel har rätt att försvara sig och att gisslan måste fritas men att en vän av Israel också måste kunna kritisera Israel, som statsministern sa. Den humanitära situationen på Gaza är alldeles fruktansvärd, och det är bra att EU kräver en omedelbar humanitär paus och också markerar att en markinsats i Rafah inte bör genomföras. Jag tycker att det är bra att regeringen driver på för att hålla två tankar i huvudet samtidigt i den här mycket komplexa frågan.

Statsministern nämnde att man återkom till frågan om en tvåstatslösning i diskussionen. Många kanske känner att detta är något avlägset. Vad är statsministerns medskick till dem som tvivlar, och vad behöver i grunden göras nu för att en gång nå dit?