Fru talman! Låt mig börja där statsministern slutade, med stödet till Ukraina. Så länge vi har ett fullskaligt invasionskrig i Europa är inget viktigare än att hålla fast vid Sveriges och EU:s stöd till Ukraina så att Ukraina vinner kriget och Putins Ryssland förlorar. Det handlar om Ukrainas frihet och vår gemensamma säkerhet och trygghet. Detta hör vi sägas, inte minst i högtidstalen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20-21 mars

Mina frågor gäller det som uppfattas som ett sviktande stöd till Ukrainas frihandelsavtal med EU, det som sedan det fullskaliga krigets början varit utan tullar och kvoter till stöd för Ukraina. Hur gick det till när Sverige bytte linje från att tidigare stödja ett frihandelsavtal utan tullar och kvoter till att nu stödja ett frihandelsavtal med återinförda tullar och kvoter för Ukraina? Om vi får tro EU-ministern gläds man dessutom över detta. Hur och om ens alls gjorde och gör Sverige jobbet för att Ukraina i stället ska få behålla ett förlängt frihandelsavtal utan återinförda tullar och kvoter? Det finns ju andra sätt att förbättra för europeiska bönder än att mitt under brinnande krig låta Ukraina betala priset. Hur rimmar detta med högtidstalen om att sätta Ukraina först?

Detta sker också i ett läge när Ukraina på grund av högernationalisten Orbán redan fått sväva i ovisshet om nya pengar från EU och när det finns en oro för det amerikanska stödet och Trumps högerpopulistiska anhängare redan sätter käppar i hjulet. Är statsministern inte orolig för hur högernationalister och högerpopulister redan nu kan påverka EU-enigheten? Detta är inte minst högaktuellt med tanke på de nya avslöjandena om rysk påverkan på högernationalister i EU.

Jag tycker att det är uppenbart att Ukraina behöver allt stöd de kan få och att statsministern måste välja samarbetets och sammanhållningens väg framför splittringens väg.