Fru talman! Nyligen aviserade regeringen ytterligare statsbidrag till regionerna efter att vi sett en alltmer förvärrad sjukvårdskris som drivits fram just av att regeringen har brustit i stödet till regionerna under kostnadskrisen.

Även välfärden i våra kommuner påverkas av regeringens politiska prioriteringar och otillräckliga statsbidrag. Jag vill särskilt lyfta situationen inom äldreomsorgen, där vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor året om, varje dag, dygnets alla timmar arbetar för att ge människor den vård, omsorg och service som gör att alla ska kunna åldras i trygghet och värdighet när kroppen inte längre klarar vardagsbestyren eller när minnet börjar svikta.

Enligt en enkät som Kommunals arbetsplatsombud i äldreomsorgen i 288 av landets kommuner har svarat på uppger nu mer än hälften att schemat försämras för personalen och att det kommer att skäras ned på personal och minskas på personaltätheten. 40 procent uppger att varje medarbetare kommer att förväntas ta hand om fler äldre. En tredjedel vittnar om att kompetenskraven vid nyanställningar sänks och att stopp införs för att ta in vikarier vid sjukfrånvaro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta sker i ett läge när bara nära hälften av medarbetarna i äldreomsorgen uppger att de vill arbeta kvar i yrket om tre år. De vanligaste skälen till att vilja sluta är att arbetet är så fysiskt och psykiskt ansträngande, att bristen på återhämtning är stor och att man inte ges förutsättningar att tillgodose de äldres individuella behov.

Den demografiska utvecklingen i sig gör att äldreomsorgen skulle behöva anställa mer utbildad personal för att möta behoven i befolkningen. Men i stället för att möjliggöra reformer och betydande ekonomiska satsningar för högre kvalitet och bättre arbetsvillkor inom äldreomsorgen går det i dag inte ens att upprätthålla den nuvarande nivån av välfärd.

I Nordanstig framtvingar ett underskott på 10 miljoner kronor inom omsorgen att brukarna i hemtjänsten som har beslut om att få duscha två gånger i veckan nu ska få duscha en gång i veckan. De sociala och förebyggande insatserna i hemtjänsten, där brukare får besök för att umgås och bryta sin ofrivilliga ensamhet, kommer att tas bort helt. Samtidigt höjs också taxorna.

I min egen hemkommun Gävle tvingas man nu till besparingar på omkring 180 miljoner kronor i kommunens välfärdsnämnder. Det handlar till exempel om att halvera antalet platser på avlösningsvistelse för den som får äldreomsorg i hemmet för att avlasta anhöriga som tar ett stort ansvar för den enskildes omsorg.

Det finns också risk för nedskärningar på anhörigcenter, som ger råd och stöd till den som vårdar en närstående. Träffpunkter för seniorer kommer att få minska sina öppettider, och neddragningar kommer att ske på aktiviteter med trivselvärdar på trygghetsboenden och på samordning av volontärer.

De här två konkreta exemplen från två kommuner i Gävleborg - en landsbygdskommun och så länets största kommun sett till befolkning - visar hur för låga statsbidrag direkt drabbar dem som behöver äldreomsorgen i sitt dagliga liv.

Redan i dag har 140 000 personer gått ned i tid eller slutat arbeta för att vårda en nära anhörig. Främst är det kvinnor som tar det ansvaret. Om revorna i den gemensamma välfärden nu växer är frågan hur många fler som ska täcka upp för människors omsorgsbehov när den gemensamma välfärden inte finns där, för det är ju tyvärr den utvecklingen vi kommer att se om ingenting görs.

Jag vill upprepa frågan som redan ställts till civilministern om han i dag kan ge besked om ökade statsbidrag till kommunerna i vårbudgeten för att åtminstone förhindra de nedskärningar som kommunerna i Gävleborg nu tvingas till.