Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret och tillfället att diskutera hur statens hantering av ekonomin slår mot Sveriges kommuner och arbetsmarknaden i vårt land!

Det vi upplever nu är ett resultat av en väldigt hög inflation som orsakar höga priser och nu leder till en lågkonjunktur i många delar. De besparingar som tvingas fram i kommunerna genom i praktiken sänkta anslag från staten drabbar på sätt och vis kommunerna väldigt olika men i många fall också väldigt lika.

På senare år när staten har backat undan och ingen annan aktör finns på plats har kommunerna fått ta över en allt större roll när det gäller den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Just den verksamheten är inte lagstadgad för kommunerna och riskerar därför i hög utsträckning att läggas på kommunernas huggkubbar ute i landet. Det handlar om insatser för att få människor från socialbidrag i jobb och utbildningar för att kunna ta de jobb som finns och behöver göras. Detta kommer såklart att drabba dem som står längst från arbetsmarknaden hårdast när kommuner får prioritera dem som är enklast att få ut i jobb, medan de med funktionsnedsättningar och andra problem får stå tillbaka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Gävle planeras det till exempel för besparingar på 12 miljoner på vuxenutbildningen och 7 miljoner på köp av arbetsträning inklusive det som kallas aktivitetshuset och Arbos. Det här är alltså insatser för att människor med psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning ska kunna träna och komma tillbaka i både hälsa och jobb.

Regeringen har också sparat in rejält på yrkeshögskoleutbildningar - kanske inte ministerns område - som har varit ett av de bästa instrument Sverige har haft för att få människor från arbetslöshet till jobb inom yrken där det finns dokumenterade behov.

Visst har det skett satsningar på sistone. Det brukar man höra lite då och då. Men det är ju mot bakgrund av att det först skars ned betydligt mer. Ett år tar man bort 25 000 platser över landet, och sedan återför man pengar för ungefär 9 000 platser och kallar det för en satsning. Det är naturligtvis bra, det vill jag ändå påpeka, men det är långt ifrån tillräckligt och i längden en försämring.

Som grädde på moset, fru talman, har vi också vad som verkar vara en rejält passiviserad höger ute i de kommuner där de har fått makten av väljarna att styra. Så här beskriver oppositionsrådet i Söderhamn kommunledningens agerande: Trots tydligt lägre barnafödande i kommunen till följd av dåliga tider och osäkerhet i omvärlden, precis som i övriga riket, och lägre inflyttning planerar ledningen i Söderhamn att kommunen ska växa med 3 000 invånare.

Underskottet för kommunen beräknas bli 47 miljoner. Av det har man hittills bara presenterat åtgärder för att få bukt med ungefär 20. Det är ett underskott på 1 ½ procent - och året har knappt börjat.

Samtidigt planerar man för en tredje omröstning om vindkraft i kommunen till en kostnad av ungefär 1 ½ miljon kronor, detta trots att två tidigare folkomröstningar har genomförts och ingen förändring har skett utifrån dem.

Söderhamns invånare blir alltså dubbelt bestraffade av en passiv regering och en kommunledning som inte ser allvaret utan gräver ned sig bakom folkomröstningar och undanflykter i stället för att ta tag i de utmaningar som kommunen står inför.