Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Svensk industri har en central roll i utbyggnaden av vårt samhälle och kommer även att vara avgörande för att vi ska lyckas med klimatomställningen. Den socialdemokratiska regeringen, som förstod detta, genomförde viktiga investeringar för att påskynda denna omställning och lanserade ambitiösa initiativ som en nyindustrialiseringsstrategi och Industriklivet, som syftar till att stödja näringslivet och industrin i utvecklingen av lösningar som minskar utsläppen.

Herr talman! Tack vare dessa initiativ har betydande investeringar strömmat till omställningen av industrin. Vi ser nu framsteg som tillverkning av fossilfritt stål och omvandling av nedlagda industrier till innovativa batterifabriker i Sverige. Denna gröna industriella revolution har skapat tusentals nya arbetstillfällen över hela Sverige, vilket står i kontrast till Fredrik Reinfeldts påstående om att industrin var "basically gone" och skepticismen hos Liberalerna, som i sitt budgetalternativ för 2018 kritiserade S-regeringen med orden "regeringen verkar tro att företagande i första hand blomstrar genom politiskt tillsatta innovationsråd och nyindustrialiseringsstrategier" och därmed också avvisade anslaget till nyindustrialiseringen i Sverige.

Herr talman! Trots denna skepticism från högerpartierna är industrijobben definitivt inte "basically gone", vilket både Norrbotten och Västerbotten kan vittna om. Men, herr talman, trots denna framgång står vi inför betydande utmaningar, särskilt i norra Sverige, där kompetensbristen hindrar hållbar tillväxt. Med potential för över 50 000 nya jobb måste vi adressera statsrådet angående hur vi kan fylla dessa platser och tjänster. Var fjärde medarbetare inom basindustrin går snart i pension. Trots detta, herr talman, minskar SD-regeringen resurserna som skulle kunna stärka arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen. Denna nedskärning på 2,1 miljarder kronor är djupt oroväckande och underminerar kompetensförsörjningen i takt med att arbetsmarknadens behov ökar.

Herr talman! Johan Pehrsons beslut att tilldela Arbetsförmedlingen 50 miljoner kronor i vårändringsbudgeten var inte mer än en tom gest. Det var enbart en omfördelning av befintliga medel inom ramen för samma budget. I nästa års budget ökar regeringen myndighetens förvaltningsanslag med 200 miljoner kronor, vilket är bra. Detta måste dock sättas i relation till Arbetsförmedlingens begäran om 770 miljoner kronor för nästa år. Med Johan Pehrsons politik kommer arbetslösa inte att få det stöd de behöver. Perioden av arbetslöshet kommer att förlängas, och det sociala utanförskapet kommer att öka. Med andra ord: Johan Pehrson bekämpar inte arbetslösheten. Han gör precis tvärtom.

Herr talman! För att Arbetsförmedlingen ska klara av allt som regeringen lägger på samt klara av att stärka kompetensförsörjningen krävs tillräckliga resurser för att bland annat kunna anställa personal som kan förbättra kompetensförsörjningen, inte tvärtom, Johan Pehrson.

Herr talman! Sveriges klimatomställning och norra Sveriges industriella etableringar behöver beslutsam politisk handling, klarhet och ett engagemang som jag anser att den nuvarande regeringen tyvärr saknar. Därför är det dags för Johan Pehrson att inse allvaret och samla kommuner, näringsliv, fackliga organisationer och andra aktörer och ta ett helhetsgrepp för att ta hand om denna fantastiska möjlighet för vårt land.

Varför avvisar Johan Pehrson idén om en nationell kompetensförsörjningskommission eller nationell kraftsamling? Jag ställer frågan till statsrådet särskilt med tanke på att aktörer bland annat inom industrin redan pekar på att det finns ett akut behov i dag. Vidare undrar jag vilka specifika åtgärder statsrådet avser att vidta för att stärka attraktionskraften i norra Sverige, vilka initiativ och incitament som övervägs för att stimulera fler att flytta till och arbeta i norra Sverige samt vad statsrådet har gjort sedan i april, då vi hade den här debatten.

(Applåder)