Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det är ju, som jag nämnde innan, nödvändigt att man lyfter fram de här frågorna även om regeringen inte har för avsikt att ändra lagen. Det är nödvändigt att ha lagen som reglerar hur det sker så att det inte sker på annat sätt till skada för barn, men det är viktigt att man vågar ta upp dessa frågor.

Min uppfattning är att man inte kan ha sin religiösa uppfattning som skäl till att inte leva under svensk lag. Att svensk lag och de grundläggande värderingar som finns i regeringsformen gäller är en självklarhet. Det är också därför vi har omskärelselagen, som talar om hur man ska göra om man vill göra den här saken. Att verka under lagen är en självklarhet. Den måste man även som troende rätta sig efter. Kommer man till Sverige är det Sveriges lagar som gäller. Samtidigt har vi religionsfrihet, så vi måste möjliggöra detta. Jag tror att den kombinationen är möjlig. Min uppfattning är att omskärelselagen är ett exempel där vi hittar en rimlig avvägning i en väldigt svår fråga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.