Herr talman! Rätt ska vara rätt, ropar Johan Pehrson här i kammaren. Jag tänker att vi som blandar oss i debatten, som statsrådet uttryckte det, också ska ha tack för att vi gör det.

Det är nämligen så att Johan Pehrson ska vara glad för att han har en noggrann opposition. Själv slarvar han, tänjer på sanningen och pratar hellre om något annat. I sitt nästan fyra och en halv minuter långa inlägg alldeles nyss ägnade han max tjugo sekunder åt kompetensförsörjningspolitik. Resten handlade om Ukraina eller socialtjänsten och lite av varje, men inte om det vi debatterar. Jag tycker att nästa inlägg borde få handla om det.

Man kan inte kompensera för varje krona, säger Johan Pehrson i sitt svar. Det är möjligt att man inte kan göra det, men man skulle ju kunna tycka att det som regeringen presenterar som miljardsatsningar ändå skulle innebära ökningar jämfört med förra årets nivå. Men det gör de inte. Som Serkan Köse påpekade är det en nominell minskning med en halv miljard jämfört med 2022. Jämfört med 2023 är förslaget en minskning med 100 miljoner.

Det handlar inte om att kompensera för varje krona. Det handlar om att göra det man säger. Säger man att det ska bli fler platser i vuxenutbildningen måste det baske mig bli fler platser i vuxenutbildningen, och det blir det inte med den politik som Johan Pehrson för.

Jag tycker att Johan Pehrson är svaret skyldig. Hur ska han lösa kompetensförsörjningsbekymren? Han har ansvar för det här nu. Som Adrian Magnusson påpekar: Att komma dragande med en inkomstskattesänkning - hur ska det stimulera människor att ta de jobb som växer till i norra Sverige när man gör breda inkomstskattesänkningar för alla som jobbar?

(Applåder)