Fru talman! Jag vill först säga att det naturligtvis är av otroligt central betydelse att polisen och andra delar av rättsväsendet och samhället i stort organiserar sina resurser så att vi kan möta all allvarlig brottslighet och inte "bara" skjutningar och sprängningar.

Det ska naturligtvis sägas att det är helt avgörande att komma åt skjutningarna och sprängningarna som de mest brutala och hänsynslösa uttrycken för den organiserade brottsligheten. Men jag är också övertygad om att prostitution och människohandel har koppling till den organiserade brottsligheten och de kriminella nätverken; snittet in mot skjutningarna och sprängningarna finns ju där, exempelvis i vittnesbörden om hur unga kvinnor används som betalningsmedel eller handelsvaror inom dessa gäng.

Därmed kan man naturligtvis säga att en mobilisering av ekonomiska resurser när det gäller att bekämpa de kriminella nätverken också är en stor möjlighet att på allvar komma åt flera av de problem vi nu diskuterar. Med det sagt är det också viktigt att även prostitution och människohandel som inte nödvändigtvis har någon koppling till de kriminella nätverk som ägnar sig åt skjutningar och sprängningar hanteras på ett systematiskt sätt av polisen.

Jag tror att en viktig nyans när det gäller den årsredovisning som Anna Wallentheim refererar till är att det naturligtvis inte är så att polisen gör någon skillnad i förhållande till den brottsligheten. Tvärtom får man väl säga att polisens insatser gör en utomordentligt stor skillnad.

Däremot har man pekat på att polisen inte har kunnat förbättra sina resultat under det gångna året i jämförelse med tidigare år. Man har också pekat på att det råder konkurrens om resurser och att det finns risker med att en stor mobilisering av resurser till de i och för sig utomordentligt akuta och stora samhällsproblemen med skjutningar och sprängningar på flera håll har fått till effekt att resurser har tagits från annan verksamhet, exempelvis utredningsverksamhet eller brottsförebyggande verksamhet. Jag är helt på det klara med att polisen och dess ledning är mycket medvetna om detta.

Vi ska på måndag ha ett möte med polisens ledning, bland annat om dessa frågor men också om en bredare fråga, nämligen brottslighet som rör kvinnor men inte sker i organiserad form. Vi har under de senaste veckorna sett brutala exempel på detta i form av att kvinnor har mördats - ofta i sina hem - av närstående män. Här finns en otroligt viktig trovärdighetsuppgift i att säkerställa att rättsväsendet mobiliserar resurser för att bryta dessa mycket destruktiva mönster. Detta ska förstås ske i samspel med exempelvis socialtjänst och civilsamhälle, som också måste resurssättas på ett sådant sätt att de kan fullgöra sina viktiga uppgifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I detta sammanhang vill jag ta upp en annan viktig sak som många lyfter fram. När vi nu river sekretesshinder gör vi det ofta i ljuset av den organiserade brottsligheten och de behov som den ger upphov till när det gäller möjligheten att effektivt dela information mellan olika aktörer i samhället. Det är dock inte minst betydelsefullt för att komma åt den organiserade människohandeln och prostitutionen, som vi talar om här, och annan brottslighet där det finns ett snitt mellan exempelvis rättsväsendet och sociala myndigheter. Detta är en oerhört viktig sak också för att bekämpa den brottsligheten.

Jag vill också nämna att vi i närtid kommer att ha ett brett möte med företrädare för myndigheter, kommuner, regioner och civilsamhällesaktörer om brott som framför allt drabbar kvinnor i syfte att gemensamt ta fram en ordentlig handlingsplan för att kunna bearbeta dessa problem på den bredd som de kräver.

Jag ber att få återkomma till hamnfrågan i mitt nästa inlägg.