Fru talman! Problemet med prostitution och dess koppling till organiserad brottslighet är en tuff utmaning för polisen. Vi ser att gängkriminella utnyttjar kvinnor och flickor för sexuell exploatering både inom och utanför gängmiljöer.

Detta är ett komplext problem, och det kräver en samlad och strategisk insats. Därför hade det varit önskvärt att även ordet prostitution hade funnits med i skrivelsen. Jag är dock tacksam för redogörelsen då ministern ändå pekar på hur viktigt det är att begreppet människohandel lyfts flera gånger.

Under de senaste åren har polisen tvingats lägga allt större resurser på att bekämpa gängkriminaliteten, vilket har lett till att arbetet mot människohandel för sexuell exploatering tyvärr har nedprioriterats. Människohandelsgrupper har lagts ned eller pausats eftersom man har tvingats skicka resurser till andra typer av organisationer för att bland annat slå hårt mot gängkriminaliteten. Därför är det synd att man inte pekar tydligare på den koppling som finns mellan de två olika enheterna.

Det är oacceptabelt att vi har en situation där vi inte kan reda ut frågan om prostitution. Det handlar inte bara om att se till att polisen har de verktyg och de resurser som krävs för att kunna göra sitt arbete på bästa möjliga sätt utan även om att vi måste vara tydliga från politikens sida. Vi måste vara tydliga och säga att människohandel och mäns våld mot kvinnor, där prostitution ingår, måste vara prioriterade områden även när det gäller bekämpningen av gängkriminalitet. Det är nämligen oroande att se hur resurserna prioriteras om, särskilt med tanke på att människohandel är en av de allvarligaste formerna av organiserad brottslighet. Det är också en kränkning av människors mänskliga rättigheter - som göder gängkriminaliteten.

Det räcker inte med enbart polisiära åtgärder. Det krävs också en samlad insats från olika samhällsaktörer, precis som ministern nämner. Det handlar om myndigheter, ideella organisationer, föreningsliv, näringsliv och politiken. Genom att samarbeta kan vi nämligen stärka skyddet för de kvinnor och flickor som riskerar att dras in i människohandel och prostitution samtidigt som vi bekämpar den organiserade brottslighet som utnyttjar dem.

Det är oroande att det kommer så många signaler om nedskärningar på verksamheter kopplade till denna typ av frågor. Det är nedskärningar på tjej- och kvinnojourer, där man pekar på att pengarna till skyddade boenden inte räcker till. Brottsofferjouren pekar på att man de närmaste åren får nedskärningar på uppemot 66 procent. Det är nedskärningar på stödlinjer, specialenheter inom polisen med mera. Därför undrar jag om ministern och regeringen har den helhetssyn som krävs kring dessa frågor, både kopplat till polisens arbete och kopplat till andra samhällsaktörer, för att se till att det finns avhopparverksamheter och stöd för de kvinnor som behöver det.

Jag undrar även hur ministern ser på polisens egen årsrapport, där man menar att polisen inte har åstadkommit någon nämnvärd skillnad eller effekt för de våldsutsatta kvinnor vi ser i Sverige - vare sig här och nu eller på sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som skåning oroar det mig också att Sveriges Radio ganska nyligen - det var så sent som i februari - pekade på Helsingborgs hamn som en av de största inkörsportarna för organiserad brottslighet och sexhandel i hela Sverige och Norden. Detta gör bland annat att Helsingborg har blivit ett nav för illegal verksamhet, inklusive smuggling av människor för sexuell exploatering. Hur ser ministern och regeringen att vi ska möta det faktum att så mycket av den verksamhet vi ser kommer in genom våra hamnar?