Fru talman! Jag tackar Anna Wallentheim för möjligheten att diskutera dessa oerhört viktiga frågor i dag.

Får jag börja med strategin vill jag säga att begreppet människohandel förekommer flera gånger i den och att fenomenet pekas ut som ett centralt och utomordentligt allvarligt problem kopplat till den organiserade brottsligheten. Det har också varit ett grundackord i de insatser vi har genomfört både nationellt och i vårt internationella arbete på EU-nivå; jag nämnde det breda grepp vi tog kring människohandelsfrågorna genom en egen konferens i Stockholm.

Ett viktigt ingångsvärde i arbetet med olika initiativ på EU-nivå har varit insikten om betydelsen av att i snittet mot den organiserade brottsligheten och den gränsöverskridande dimensionen av den bekämpa till exempel vapensmuggling. Också insikten att även människosmuggling och människohandel är en central del av denna brottslighet har vi lyft fram. Vi gör det i strategin och även i andra sammanhang, och det är en vägledande insikt för politiken.

Jag tog också del av rapporteringen nyligen om att de kriminella gängen dessutom, som det verkar, på ett cyniskt och oerhört omänskligt sätt använder flickor eller unga kvinnor som en sorts betalningsmedel för att reglera skulder mellan nätverken, oavsett om det gäller skulder av ekonomiskt slag, hedersslag eller annat slag. Detta är väl bara ytterligare en bekräftelse på vilken brutal, hänsynslös och, som det verkar, totalt normupplöst brottslighet vi har att hantera.

Vi har naturligtvis en skyldighet som samhälle, som regering och som riksdag att göra allt vi kan för att stå upp mot den här brottsligheten och skydda och stödja de flickor och unga kvinnor som drabbas av de kriminella nätverkens cyniska hantering av dem. Jag tycker att flera av de saker som har nämnts både i mitt inlägg och i Anna Wallentheims inlägg naturligtvis hör dit.

Ett nära samarbete mellan aktörerna i socialt arbete, rättsväsen och brottsbekämpning är förstås oerhört centralt. Att flytta fram positionerna när det gäller olika åtgärder, alltifrån exitprogram till andra saker som vi nu har förslag på och som vi arbetar med i Regeringskansliet och kommer att återkomma med på ett konkret sätt, är förstås oerhört betydelsefullt. Jag nämnde även den arbetsplan som jämställdhetsministern är ansvarig för och arbetar med och som ska så att säga skapa en systemkraft när det gäller våra samlade insatser i samhället för att från olika håll angripa problemet och ge hjälp och stöd till utsatta kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Oavsett vad vi har för roll - oavsett om vi sitter i regering eller riksdag och oavsett vilken ministerhatt vi har på oss - kommer många att behöva bidra för att vi ska kunna bryta den här utvecklingen. Jag vågar påstå att Justitiedepartementet har tagit täten i det arbetet.