Fru talman! Min fråga går till socialtjänstministern. Vi ser ett kraftigt ökat antal unga som diagnostiseras med könsdysfori. Merparten av dem har också en psykiatrisk samsjuklighet, som riskerar att förbli obehandlad när man väljer att koncentrera sig på könsdysforin.

Grunduppdraget för politiker och lagstiftare måste vara att erbjuda en så trygg och säker vård som möjligt. Sedan förra remissrundan om könstillhörighetslag har det kommit fram många nya rön och frågeställningar, som majoriteten väljer att inte väga in i det nya förslaget.

Hur ser ministern på att ett utskott, oavsett vilken hållning man har i frågan, inte visar intresse för att tillgodogöra sig den senaste forskningen och kunskaperna inom aktuellt område innan ett nytt lagförslag läggs fram?

(TREDJE VICE TALMANNEN: Vi har precis rådgjort här. Detta är inte en fråga om tjänsteutövning, utan det är en fråga om riksdagen i det här läget. Här handlar det om statsrådens tjänsteutövning eller om en allmänpolitisk fråga - det är naturligtvis viktigt att tydliggöra det. Ledamoten kan få omformulera frågan.)

Ja, då väljer jag tjänsteutövning. När man skriver under en debattartikel, där man ställer sig bakom ett förslag, med sitt namn och sin ministertitel är det i mina ögon tjänsteutövning. Det är det när man använder sin tjänstetitel.

Känner ministern sig trygg med att ett utskott tar fram ett lagförslag utan att ta till sig den senaste forskningen?