Fru talman! Yousef, som är tolv år, äter ett halvt bröd om dagen. Det kunde vi läsa i Expressen i går. Han är en av alla de människor i Gaza som på grund av den fruktansvärda situationen med anledning av kriget lider brist på mat, rent vatten och annat som behövs för att tillgodose de grundläggande behoven.

Vi ser hur situationen förvärras dag för dag. Sedan några veckor har barn börjat svälta ihjäl, och nästan vart tredje barn under två år lider nu av undernäring, enligt Unicef. Sedan Israel inledde den militära operationen efter den 7 oktober beräknas 13 000 barn ha dött, och den officiella siffran över antalet döda är en bra bit över 30 000. Unicef varnar kraftigt för att vi snart når en situation med massvält i Gaza.

Samtidigt hör vi hur Israels ledare Benjamin Netanyahu säger att det ska genomföras en markinvasion i Rafah och att han aldrig kommer att acceptera någon form av tvåstatslösning. Vi ser också att Hamas fortsätter hålla gisslan - alla dem som togs till fånga efter den vidriga terrorattacken den 7 oktober. Man kan fråga sig: När är det nog?

Fru talman! Socialdemokraternas partiordförande Magdalena Andersson satte i veckan ord på det som många av oss nu känner. Hon sa: Att den situation som råder i Gaza över huvud taget har kunnat uppstå är en skamfläck i historien.

Vår internationella rätt, med rättigheter och skyldigheter, måste gälla alla. Vi som kan måste nu höja våra röster för detta. Det gäller oavsett om du lever i Ukraina, Iran, Israel eller Palestina. Många, även i vårt land, upplever att den regelbaserade världsordningen visade sig bara gälla vissa länder. Illusionen av en världsordning värd namnet brister i många människors ögon. Men Sverige ska inte och får inte bidra till den tyngd av tystnad som vi ser från vissa håll när det gäller situationen i Gaza.

Fru talman! Vi socialdemokrater har ända sedan den 7 oktober vid upprepade tillfällen träffat representanter för såväl Israel som Palestina. För några veckor sedan besökte jag för egen del regionen, tillsammans med generalsekreteraren för Olof Palmes internationella center. Vi besökte Jerusalem, Ramallah och Tel Aviv. På plats träffade vi organisationer från det civila samhället som Palmecentret arbetar med. Vi träffade politiker från våra systerpartier på båda sidor. Vi träffade den svenska representationen på plats. Vi träffade också anhöriga till dem som tagits som gisslan av Hamas, och vi träffade företrädare för UNRWA.

Det är så vi socialdemokrater gör när vi besöker regionen. Vi ser till att besöka och ta kontakt med båda sidor, för att markera närvaro och för att undvika ensidighet.

Resan gav naturligtvis många intryck som är omöjliga att sammanfatta här i riksdagens talarstol i dag. Men läget är fortsatt mycket dystert. I skuggan av tragedin med de gisslantagna och den humanitära katastrofen i Gaza ökar bosättarvåldet och repressionen på Västbanken. Palmecentrets partnerorganisationer från det civila samhället kunde genom egna upplevelser vittna om rädslan, hopplösheten och obehaget i att dagligen lida av ockupationen på Västbanken, en ockupation som fortskrider med nya illegala israeliska bosättningar.

Vi träffade som sagt även representanter för FN-organet UNRWA, som sedan 1949 är aktivt med att hjälpa palestinier att få mat, utbildning och samhällsutveckling. Nu är behoven större än någonsin i Gaza. UNRWA berättade om en mycket tuff ekonomisk situation, efter att flera länder beslutat att frysa sina utbetalningar.

Vi socialdemokrater har som bekant drivit på hårt för att den svenska högerregeringen ska återuppta biståndet till UNRWA, vilket nu också nyligen har skett enligt ett besked från biståndsministern. Precis som utrikesminister Tobias Billström sa här i kammaren i riksdagens utrikespolitiska debatt nyligen är UNRWA den enda organisation som har kapaciteten att förse Gazas invånare med förnödenheter.

Fru talman! Det är som sagt bra att stödet till UNRWA har återupptagits, efter att vi socialdemokrater tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet drivit regeringen framför oss i detta. Nu återstår det för regeringen att också återuppta det svenska utvecklingsbiståndet till Palestina, ett bistånd som går till det civila samhället - till organisationer som bland annat jobbar med att organisera kvinnor och unga och med att bidra till samhällsutveckling och demokrati och till att stoppa Hamas. Vi förväntar oss därför att det besked regeringen ska komma med är att också det svenska utvecklingsbiståndet ska återupptas. Förnödenheterna måste omedelbart in i Gaza, och det är oacceptabelt att Israel fördröjer och stoppar transporterna på det sätt som sker i dag.

Fru talman! Som framgår av mitt anförande är våra socialdemokratiska krav mycket tydliga när det gäller situationen i Israel och Palestina. Vi kräver en omedelbar vapenvila. Vi kräver att de som tagits som gisslan av Hamas släpps omgående, att det svenska stödet till UNRWA snabbt utbetalas och att utvecklingsbiståndet återupprättas. Vi välkomnar beskedet att EU tar fram sanktioner mot bosättare.

Svensk socialdemokrati har sedan länge ett starkt engagemang för att en tvåstatslösning ska uppnås, med målet att såväl Israel som Palestina och deras befolkningar ska kunna leva i fred, frihet och demokrati. För första gången på mycket länge talar fler länder om det verkliga behovet av en tvåstatslösning värd namnet. Om vi menar allvar med vårt arbete för alla folks frihet och hela världens fred har vi en skyldighet att i vårt internationella arbete fortsätta verka för ett fritt Israel och ett fritt Palestina.

Fru talman! Vi måste också med alla medel stoppa riskerna för en regional eskalering av kriget. Vi ser situationen i Röda havet, och vi ser hur Iran understöder destruktiva krafter och farliga rörelser som Huthirebellerna, Hizbollah och Hamas, och det slutar inte där. Det har också rapporterats att Iran tros ha haft långt framskridna planer på att mörda svenska judar. En terrorlistning av det iranska Islamiska revolutionsgardet, IRGC, är det enda rätta, eftersom de uppenbart är ett säkerhetshot också utanför Irans gränser.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till våra motivreservationer under punkt 7 och punkt 8 om utvecklingsbiståndet och biståndet till UNRWA samt till reservationen under punkt 10 om Iran. Det handlar alltså om reservationerna 9, 10 och 12.

(Applåder)

(forts. § 9)