Fru talman! Jag fick två funderingar när jag hörde Aron Emilssons anförande.

Den ena handlar om detta som vi ofta hör högerföreträdare säga, nämligen att Israel är den enda demokratin i Mellanöstern. Det är ju sant i den meningen att man håller val och så vidare. Men demokrati handlar också om mycket mer - att man har fri press, tillåtelse till demonstrationer och ett rättsväsen som fungerar samt att man behandlar alla människor inom sin stat lika.

Israel är också ockupationsmakt i Mellanöstern. Det gör i grunden att man behandlar palestinier och israeler på ockuperad mark helt olika. Israeler döms i civila domstolar och palestinier i militära domstolar. Israel har också många palestinier som är israeliska medborgare och har rätt att rösta i Israel. Detta är något som ofta inte kommer fram, men 20-25 procent av Israels befolkning är en arabisk-palestinsk minoritet.

Hur ser då förhållandena ut? Många människorättsorganisationer har tittat på detta och kommit fram till att Israel har ett system som i princip blir apartheid. Man delar upp människor utifrån etnisk tillhörighet. Man har också under den nuvarande regeringen haft en omfattande process för att skära i domstolsväsendet på ett sådant sätt att man skulle tillsätta politiska domstolar.

Min fundering är hur detta rimmar med att Aron Emilsson hävdar att Israel är en demokrati. Det finns organisationer som säger att detta är tydliga tecken på att man är en apartheidstat.

Min andra fundering gäller sanktioner. Aron Emilsson var väldigt tydlig med att han ville ha sanktioner mot Hamas. Men vill han se sanktioner mot de israeliska bosättare som utövar våld mot och bedriver fördrivning av palestinier på Västbanken, som dödar och skadar palestinier och som är understödda av de bosättarorganisationer som vi har pekat på att högerregeringen har kontakter med och träffar? Det undrar jag.