Herr talman! Vi står självfallet bakom alla våra reservationer, men för att spara tid yrkar jag bifall endast till reservation 6.

Fisket i Östersjön och i Västerhavet står inför stora utmaningar. Östersjöns bräckta vatten och unika ekosystem är väldigt känsliga för föroreningar och överfiske. Östersjöns grunda hav och väldigt låga utbyte av vatten innebär att situationen för fisket blir än mer akut. Västerhavet delar många av dessa utmaningar, även om förhållandena skiljer sig åt på många viktiga sätt.

Många fiskar längs våra kuster har minskat. En sådan fiskart är torsken, som vi har diskuterat här tidigare. Den har minskat och har inte återhämtat sig. Låt mig jämföra historiskt: På 1960- till 1980-talen hade man fångster på flera hundratusen ton i Skagerrak och Nordsjön. Så ser det inte ut i dag.

I Östersjön har vi den så kallade slipstorsken - magra torskar som ofta är angripna av parasiter. Vi har också minskade sillbestånd i Östersjön. Den verkligheten ser väldigt dyster ut, men det finns ljusglimtar. Vi ser att vissa arter faktiskt har ökat. En av dem är kolja i Nordsjön och Skagerrak. Vi får också signaler om att lake och sik i Vänern och Vättern har börjat återhämta sig. Detta ger hopp om en bättre framtid, för vi måste ju tro att det går att göra någonting. Annars är det ingen mening att vi står här - då kan vi lika gärna packa ihop och gå hem.

Jag vill vara optimistisk. Det är viktigt att tro på vetenskapligt baserade strategier och genomföra en förvaltning av fiskebestånden på ett genomtänkt sätt. Vi ser att minskad övergödning sakta men säkert börjar ge resultat. Det gäller också minskningen av miljögifter. Fisk i vissa delar av Östersjön har lägre halter av PCB och dioxiner.

Det gäller att ha tålamod att vara ihärdig, för detta tar mycket lång tid. Vi måste också fortsätta att arbeta med selektiva redskap för att minska bifångsten och även minska utkasten av fisk. Vi måste också fortsätta kampen mot övergivna fiskeredskap, eftersom övergivna fiskeredskap fortsätter att fånga fisk långt efter att de har övergivits, och de fångar inte bara fisk utan även marina däggdjur.

Sedan har vi skarven, som har ökat explosionsartat i många delar av Östersjön, och detta är ett stort problem, inte bara för Sverige utan även för andra länder runt Östersjön. Här skulle vi vilja se en minskning och en kraftig förvaltning av skarvpopulationen. Vi sverigedemokrater vill därför införa en ersättning för att öka jakten på just skarv. Skarven äter stora mängder fisk och är därför ett problem för fiskebestånden och för fiskare. Vi vill också att skarven ska tas bort ur EU:s fågeldirektiv för att göra jakten enklare.

Om vi blickar framåt ser vi att det finns en stor potential när det gäller fiskodling och vattenbruk. I dessa tider med dessa omvärldslägen är självförsörjningen otroligt viktig, men Sverige ligger långt efter, speciellt i kontrast till Norge. Vad är då anledningen? Jo, det är tillståndsprocesser. Alla aktörer inom vattenbruk som jag har pratat med pekar på samma sak, nämligen tillståndsprocesser som leder till administrativ börda. Tillståndsprocesserna tar tid, och det innebär att aktörer inte vågar satsa på den viktiga blå näringen.

Därför är jag glad för att vi nu har en ny regering på plats. Den tidigare regeringen har helt nonchalerat tillståndsprocesserna. Detta är ju inte något som uppkom i går, utan det har diskuterats länge. Jag lyssnade på debatter från innan jag kom in i riksdagen. Även då diskuterades tillståndsprocesser. I tillägg till allt annat som den här regeringen måste rätta till efter den förra regeringen är jag glad över att nuvarande regering tar detta på allvar. Jag ställde själv en skriftlig fråga om detta och fick till svar att man arbetar aktivt.

Slutligen vill jag diskutera fiskekvoter. Här har den nuvarande regeringen med stöd av Sverigedemokraterna visat på en förmåga att förhandla fram gynnsamma villkor för Sverige på EU-nivå trots att andra länder önskade högre kvoter. Här har Sverige framgångsrikt drivit igenom en restriktiv linje som värnar både kustfiskare och fiskbestånd. Tack vare detta arbete har strömmingskvoten i centrala Östersjön reducerats drastiskt.

År 2020 låg den på drygt 153 000 ton, då vi hade en S-MP-regering. I dag har den förhandlats ned till 40 000 ton. Det är en minskning med 70 procent sedan 2020. Detta talar sitt tydliga språk om den nuvarande regeringens effektivitet och engagemang för hållbart fiske.

Den tidigare regeringens hantering av denna fråga lämnar mycket att önska. Dess oförmåga att effektivt förhandla och prioritera svenska intressen på EU-nivå blev uppenbar. Det var en svaghet som vi är tacksamma över att vi inte längre behöver bevittna.

I stället för att agera när de hade chansen och satt i regering väljer nu vissa partier att missbruka politiska verktyg, som KU-anmälningar och anmälningar till EU-domstolen, inte för att de värnar fisket utan för att de vill vinna billiga politiska poäng. Det är ingenting annat än politisk teater. Detta visar tydligt att de inte är intresserade av fisket utan bara av uppmärksamhet.

Den nuvarande regeringens agerande reflekterar en djupare förståelse och respekt för den komplexa naturen av fiskförvaltning på EU-nivå. Det är viktigt att förhandla fram sänkta kvoter samtidigt som vi säkrar framtiden för det kustnära fisket och värnar fiskbestånden på ett ansvarsfullt sätt.

Det finns mycket kvar att göra, men man måste börja någonstans. Vi kommer att fortsätta arbeta för att bevara våra hav och kustsamhällen.

(Applåder)