Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande. Jag ersätter i dag Kjell-Arne Ottosson i debatten. Det ska bli väldigt inspirerande och roligt att få göra det.

I mina rötter finns också en hel del fiskearv och kulturarv från öarna utanför Göteborg. Tanken var att även jag skulle ansluta mig till fiskekollektivet som mina förfäder och mina bröder. Jag fick prova på att fiska med min far utanför Shetlandsöarna och på Nordsjön och att ligga inne för storm i Egersund, Haugesund, Stavanger och lite andra platser. Och jag längtar ofta till havet, som är det som inte bevarar några spår, som det heter i Moby Dick. Eller som Muminpappan säger: Han vill lära känna havet, för endast då kan han också lära känna sig själv.

Jag gläder mig över att den här regeringen på ett helt annat sätt än den tidigare vill få tillväxt hos företag, inte minst på landsbygden och i kustbygderna. Regeringen tar nya tag för att förverkliga livsmedelsstrategin, som innefattar även den blå värdekedjan.

Överförbara kvoter i det demersala fisket har diskuterats länge, men inte mycket har hänt förrän nu. Regeringen har gett i uppdrag till Havs och vattenmyndigheten att föreslå ett system med överlåtbara fiskerättigheter i fisket efter bottenlevande arter. Såvitt jag förstår ska det redovisas inom kort. Vi vet att pelagikernas framgångar har byggt på överförbara rättigheter med kvoter, så detta är rätt väg framåt.

Herr talman! Det finns positiva tecken i havet. Vi vet att vinterns stormar har gett nytt syre åt delar av Östersjön. Tyvärr förväntas återhämtningen av fisken slås ut av skarv och säl, som sätter i sig enorma mängder fisk.

Licensjakten på säl är inte särskilt omfattande, kanske 300 sälar per år. Det har talats om att vi behöver skjuta 3 000 sälar, men förmodligen skulle det behöva skjutas 30 000 sälar.

Det finns positiva tecken på land. I går skrevs ett markanvisningsavtal i Sotenäs kommun på västkusten. Det handlar om att bygga en 20 000 kvadratmeter stor fabrik för mottagande och beredning av sill. Men det är inte bara en sillfabrik. Det handlar om lossning, beredning och nya proteinrika produkter. Det ska ses i ett större sammanhang. Vi skickar i dag fisken till Danmark. Sedan köper vi tillbaka den som foder, det vill säga det foder som inte skickas till Norge. Den här satsningen i Kungshamn kostar 600 miljoner kronor. Kommunen ska säga sitt, men hittills är alla inblandade positiva.

I tillägg satsar fiskenäringen på att utveckla Nogersund med 50 miljoner och även Oxelösund med ett antal miljoner. I dag kommer det mesta av sillen på lastbil från Norge. Det här är alltså oerhört viktigt för hela den svenska fiskenäringen.

Vi vet att fisk är en viktig proteinkälla. Av sillen går hälften till filéer och hälften till rens, som blir mjöl och olja. Torsken ger runt 40 procent filéer och resten rens. Pelagikerna, som ibland orättvist kallas industrifiskare, drar upp 150 000 ton fisk i kvoter varje år. Om du lägger en portion på en tallrik var till en befolkning på 10 miljoner ger det 3 miljarder måltider.

I den nyligen presenterade utredningen om en ny livsmedelsberedskap står det att målet för livsmedelsberedskapen ska vara att säkerställa att hela befolkningen över tid har tillgång till nödvändiga livsmedel vid en allvarlig störning eller en överhängande risk för en allvarlig störning i livsmedelsförsörjningen.

För en befolkning är fisket helt avgörande i krigstid. Det handlar om proteinförsörjning. 3 miljarder måltider à 100 gram ger den svenska befolkningen föda i 300 dagar. Vi har överlevt tidigare i krigstider med hjälp av sjömat. Vi kan behöva göra det igen. Därför är det tråkigt att ibland höra - dock inte hittills i dag - ett ganska negativt resonemang om yrkesfisket.

Herr talman! Alla våra fiskebåtar är gjorda för konsumtion. De är inriktade på att fiska olika sorter utifrån tillgång och behov. De moderna båtarna har minimalt med bifångst. Om vi inte har de stora båtarna som kan gå långt ut på havet får vi inte heller något småskaligt fiske. Vi får inga fabriker, och var ska då det småskaliga fiskets fångst landas och beredas?

Utifrån det här resonemanget vill jag avslutningsvis säga att fisket har sina givna fångstområden där det fiskats i generationer. Det finns de som vill lägga vindkraftverk just där fisket bedrivs. Det måste förhindras. Det kan inte vara samhällsekonomiskt klokt att tillåta havsbaserad vindkraft på svenskt fiskes bästa fiskeplatser. Haven är stora, och plats finns för både havsbaserad vindkraft och svenskt yrkesfiske. Vi behöver såväl fisk som energi. De viktigaste fiskeplatserna måste värnas till förmån för svensk matproduktion.

Vi kristdemokrater värnar det småskaliga fisket lika mycket som det storskaliga, men allt måste sättas i ett sammanhang. Jag är glad att regeringen visar förståelse för helheten och ser yrkesfisket som en resurs både i lugna tider och kanske framför allt när det är orostider. Svensken älskar sin fisk. Låt oss värna det svenska fisket och lyfta det som en stor och viktig resurs!