Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag står bakom Miljöpartiets samtliga reservationer i betänkandet men yrkar bifall endast till reservation 5.

Jag står här med ett manus som till stor del är skrivet av Ulrika Westerlund, Miljöpartiets representant i socialutskottet, som just nu är på resa för riksdagens räkning.

Som ledamot i socialförsäkringsutskottet känner jag själv ett visst ägarskap över de frågor som vi diskuterar här i dag, alltså folkhälsofrågor, och jag skulle vilja börja i den ändan. Det finns nämligen en tydlig koppling mellan folkhälsan och våra socialförsäkringssystem, våra skyddsnät. Till exempel sjukförsäkringen ska träda in när man är för sjuk för att arbeta. Det är någonting som man bör kunna förvänta sig i ett välfärdsland som Sverige, men tyvärr gör den inte alltid det. Alltför många utförsäkras för tidigt eller nekas ersättning. Det är allvarligt.

Jag ägnade en stor del av min tid under förra mandatperioden, tillsammans med regeringen, åt detta. Vi utredde ny lagstiftning, lade fram propositioner och reparerade delar av sjukförsäkringen. Men vi hann inte riktigt färdigt. Jag hade önskat att Tidöregeringen hade fortsatt detta arbete. Jag hade önskat att åtminstone Sverigedemokraterna skulle ha något slags ambition att försöka hämta hem sitt väldigt tydliga vallöfte. Men så har det inte blivit, och det tycks inte heller bli så. Efter valet har det tagit helt stopp. Det finns anledningar till det, och det är den borgerliga definitionen av arbetslinjen som spökar här. Den handlar om att trycka ut sjuka människor från försäkringarna genom de successivt hårdare kraven och villkoren i rehabiliteringskedjan snarare än att rehabilitera tillbaka människor till hälsa och arbetsförmåga på riktigt.

Detta är en mycket dålig politik. En bättre politik, som Miljöpartiet står för, handlar om att ha en fungerande och trygg sjukförsäkring och att genom ett starkt förebyggande arbete stärka befolkningens hälsa och på det sättet, genom det viktiga folkhälsoarbetet, minska inflödet i både sjukvården och sjukförsäkringssystemen.

Herr talman! Miljöpartiet vill se ett ökat fokus på folkhälsofrågorna. En bättre folkhälsa skulle på det sätt jag nämnde minska kostnader för både sjukvård och sjukförsäkringar och skulle sannolikt också resultera i ett mindre klimatavtryck. Men det viktigaste är naturligtvis ökad livskvalitet, att fler människor får leva bättre liv. Vi vill alla leva länge och hålla oss friska, men många av oss behöver stöd för att lättare kunna göra de rätta och bra valen.

Miljöpartiet är ju inte ensamt om dessa tankar. Många samhällsaktörer funderar på olika lösningar. Till exempel kom nyligen en rapport från Nordiska ministerrådet som menade att hela Norden gemensamt borde införa högre skatter på kött och socker, och Cancerfonden har sedan länge föreslagit en riktad skatt på sötade drycker. Exakt vilka åtgärder som ska vidtas kan man diskutera länge, men för Miljöpartiet är det tydligt att det krävs åtgärder på samhällsnivå. Vi kan inte lägga hela ansvaret på individen.

Miljöpartiet vill att Sverige, precis som andra nordiska länder, ska ha en folkhälsolag. En sådan lag skulle bidra till ett tydligare regelverk kring ansvaret för folkhälsoarbetet på lokal, regional och statlig nivå. Folkhälsoperspektivet och folkhälsoarbetet skulle lyftas fram mycket tydligare och få större genomslag, med märkbara effekter.

Herr talman! Vi ser tyvärr fortfarande stora geografiska och socioekonomiska skillnader vad gäller hälsan, trots att vi har jobbat med dessa frågor länge. En folkhälsolag skulle på ett tydligt sätt bidra till att motverka detta.

Men i väntan på en folkhälsolag, som kan ta tid att ta fram och få på plats, finns andra snabbare åtgärder. Vi behöver akut kraftfulla åtgärder för att främja till exempel fysisk rörelse och åtgärder för att förbättra den psykiska hälsan. Vi behöver stärka det förebyggande arbetet för unga i riskzonen för psykisk ohälsa. Vi behöver riktade satsningar för att nå personer i socioekonomiskt utsatta grupper med hälsoinformation och med verktyg för att förbättra den egna hälsan. Vi behöver också höja kraven på alla regioner att bedriva ett systematiskt förebyggande hälsoarbete.

Miljöpartiet tycker att regeringen borde agera för att skapa jämlikhet och motverka hälsoklyftor.

Herr talman! Utöver det generella arbetet vill jag nämna några särskilda områden där åtgärder behövs. I betänkandet finns en bred motion från Miljöpartiet om arbetet för att motverka hiv/aids. Sverige måste stärka det hivpreventiva arbetet. I enlighet med målen i Agenda 2030 ska världens länder enskilt och i samverkan verka för att eliminera nya infektioner av hiv till 2030. För att uppfylla våra internationella åtaganden måste regeringen se till att den kommande nationella strategin mot hiv/aids slår fast att målet för eliminering av nya infektioner i Sverige till 2030 fortfarande gäller.

Folkhälsomyndigheten slutredovisade sitt uppdrag med att ta fram ett underlag till regeringen för en uppdaterad nationell strategi för att motverka hiv/aids i början av maj förra året. Underlaget visar bland annat att det i Sverige nu finns en alltmer heterogen patientgrupp och att ett antal utmaningar kvarstår.

Sverige har goda förutsättningar att nå de så kallade 95-95-95-målen i Unaids globala strategi för bekämpning av hiv 2021-2026, men i dag når vi inte målen fullt ut. 95-95-95-målen innebär att 95 procent av dem som lever med hiv ska ha en diagnos och känna till sin status. Av dem ska 95 procent ha tillgång till effektiva retrovirala behandlingar, och av dem i sin tur ska 95 procent ha uppnått viral repression som gör virusöverföringsrisken så låg att den inte har epidemiologisk relevans. 95-95-95-målen bidrar till att uppfylla målen i Agenda 2030, och Miljöpartiet menar därför i motionen att regeringen ska säkerställa att den nationella strategin mot hiv/aids också tydligt anger att målet är att uppfylla Unaids 95-95-95-mål till 2026.

Folkhälsa

Den nationella strategin måste utöver det också innehålla ett tydliggörande av civilsamhällets insatser: att de är helt nödvändiga för att uppnå målen och att organisationerna behöver kunna arbeta långsiktigt. Strategin måste också säkerställa att alla som kommer till Sverige, också de som anhöriginvandrar, får tillgång till hälso- och sjukvård, testning, diagnos och behandling. Också alla de som befinner sig i Sverige och tillhör en riskgrupp måste inkluderas, och det måste säkerställas att de får rätt behandling. Köerna för bedömande samtal måste kortas ned.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag bara nämna behovet av vaccinationsprogram. Vi har under lång tid varit framgångsrika med att vaccinera våra barn, men nu måste andra grupper och kanske hela befolkningen med. Svenska forskare har varit framgångsrika i att ta fram nya vacciner för bland annat covid och cancer. Men vi måste också se till att befolkningen får del av de vacciner som behövs, särskilt riskgrupper naturligtvis.

Vi tycker att regeringen ska återkomma med förslag för hur vaccinationsprogrammen kan utökas och bli bredare, mer träffsäkra och likvärdiga över hela landet. För det, herr talman, är också ett sätt, för att avsluta där jag började, att minska inflödet i både sjukvården och sjukförsäkringarna.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 april.)