Fru talman! Det gläder mig att Jakob Olofsgård, precis som Johan Hultberg tidigare, tar upp frågan om gårdsförsäljning i sitt anförande och att det finns en förväntan på att detta ska införas. Men varför nöjer sig Tidöpartierna med en förväntan i stället för att gå från ord till handling? Frågan är utredd tre gånger, och den senaste utredningen innehåller väl avvägda bedömningar, bland annat vad gäller den EU-rättsliga biten och detaljhandelsmonopolet. Trots att det finns färdiga författningsförslag i utredningen dröjer regeringens proposition.

Av moderaten Johan Hultbergs inlägg kunde man ana att regeringspartierna inte är helt samstämmiga. Den debattartikel som bland andra Jakob Olofsgård undertecknade var rätt minimalistisk i sitt uttryck, men där sades ändå att man har ambitionen att införa gårdsförsäljning.

Jag funderar på hur engagerad man egentligen är i detta med tanke på tiden det tar att genomföra det. Vad är det som tar så lång tid med införande av gårdsförsäljning i Sverige, och varför får vi ingen proposition?