Fru talman! Den här debatten handlar i mångt och mycket om att behandla Vänsterpartiets motion från allmänna motionstiden om Nordafrika och Mellanöstern. Den lämnades in till riksdagen precis dagarna innan kriget i Gaza bröt ut. Därför omfattar motionen Vänsterpartiets politik om Israels ockupation av Palestina som den såg ut före kriget. I princip gäller allt som står där än i dag, men det är tydligt att läget på marken har försämrats och förvärrats.

Läget i Gaza chockerar oss alla. Massvält och död drabbar över 2 miljoner palestinier. Dödssiffran skrivs just nu till 30 000 människor, men den egentliga siffran är svår att ta in när det gäller denna fördrivning av det palestinska folket.

Vi borde kanske inte vara förvånade. Redan i oktober sa Israels försvarsminister Yoav Gallant att all mat, allt vatten, all medicin och all el skulle stoppas till Gaza. Den israeliska planen var tydlig; man ville både svälta ut Hamas och svälta ut det palestinska folket. Reagerade västvärlden redan då? Nej. Ett fåtal länder såsom Norge, Irland och Spanien tog upp taktpinnen, men de var alltför få. I stället såg vi hur västvärlden med USA i spetsen införde dubbla måttstockar när det kommer till internationell rätt. I Ukraina borde Ryssland följa internationell rätt och ställas till svars, men i fallet Israel råder en annan måttstock, särskilt som Hamas stod för en fruktansvärd attack.

Något som förvånat mig är bristen på fokus på gisslan. Det är sannolikt över hundra personer som lever med Hamas nere i tunnlarna. I stället för en diskussion om hur de ska bli fria har fokus legat på att förgöra den organisation som håller dem gisslan. Det sker utan några tydliga tecken på att Hamas försvagas.

Ingen konflikt i historien har dödat lika många sjukvårdspersonal, FN-personal och journalister som denna. Det gör Israel unikt jämfört med andra krigförande stater i världen. Det är viktigt att nämna de siffror som gäller här och nu, den 21 mars. Det är 410 attacker som har utförts mot sjukhus och vårdcentraler, vilket har resulterat i 685 dödsfall, 902 skadade och 104 förstörda ambulanser. När det gäller FN har 171 av deras anställda dödats. Aldrig tidigare har så många FN-anställda dödats i tjänst. Det är 175 journalister som har dödats. Reportrar utan gränser har konstaterat att journalister utgjort måltavlor för den israeliska militären.

Sjukhus har varit måltavlor och stridszoner. Alla skolor har tvingats stänga, och 80 procent av alla skolbyggnader har skadats av kriget. Det är 350 000 bostäder som är förstörda. Många hus är blott grushögar. Det finns ingen el, ingen mobiltäckning och inget rent vatten. Lägg därtill de tusentals palestinier som gripits av Israels militär för att förnedras och behandlas under tortyrliknande förhållanden.

Även på Västbanken är våldet chockerande. I skuggan av dödandet i Gaza sker ett dödande på Västbanken, där bosättarrörelsen passar på att fördriva palestinier från hus och hem, understödda av den israeliska militären som framför allt attackerar flyktingläger. Bara sedan den 7 oktober har 900 människor fördrivits från sina byar av militanta bosättare. Bosättarna har genomfört 658 attacker mot palestinier, som lett till skadade och döda samtidigt som egendom har förstörts.

Det förvånar mig att flera av de som tidigare varit väldigt högljudda från borgerlighetens sida inte deltar i denna debatt. Flera av dem har förklarat för mig personligen att de inte har tid, men det visar ändå att vinden har vänt. Alla har förstått att det som nu sker är massvält och död i Gaza. Det är alltså ganska svårt och svagt att komma med argument som att allt är Hamas fel eller att hänvisa till den 7 oktober.

Ingen tycker om Hamas, och ingen stöder Hamas. Vi har sagt det så många gånger, nämligen att 7 oktober var en fruktansvärd attack. Men i dag är det Israel som stoppar hjälpsändningar. Så långt har det gått att var femte hjälpsändning till norra Gaza har stoppats under mars månad, och de vägrar konsekvent trots omvärldens uppmaningar att öppna gränsövergången Erez. Att det finns gränsövergångar är för att Israel har stängt in Gaza med en mur runt om hela Gaza, och det är en mur som har förklarats olaglig enligt internationell rätt.

Vad borde Sverige göra, fru talman? I vår riksdagsmotion presenterar vi några förslag. Fler har tillkommit under kriget.

Sverige bör motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område och suspendera det nuvarande associeringsavtalet, ett så kallat handelsavtal man har med Israel.

Så länge Israel inte avvecklar sina bosättningar och vägspärrar på ockuperat område, så länge Israel inte avbryter blockaden av Gaza och upphör med byggandet av muren på Västbanken, så länge bör egentligen inga närmanden ske till Israel. Det borde vara helt uteslutet.

Vidare måste Sverige stödja Palestina i det fortsatta arbetet för att erkännas som fullvärdig medlem i FN. Vi vill se en tvåstatslösning, och då måste vi också ge den palestinska staten styrka internationellt.

Sverige bör vara drivande för att FN ska understödja alla försök till nationella, fria och demokratiska val i Palestina när det kommer till såväl parlaments- som presidentval. Det är viktigt att Palestina får demokrati, men just nu hindras den demokratin av ockupationen.

I det läge vi befinner oss i nu är det viktigt med ansvarsutkrävande av den israeliska statens företrädare i såväl regeringen som i militären. Vi kan gärna också dra Hamas inför domstol. Sverige måste understödja de pågående processerna i domstolarna ICJ och ICC. Att ställa sig bakom Sydafrikas process om folkmord borde vara en självklarhet, men givetvis är den svenska regeringen emot det.

Vi måste göra allt i vår makt för att stoppa svälten. Att Sverige har fryst och fryser biståndet är en skam, men precis innan jag gick upp i talarstolen kom en pushnotis om att regeringen återupptar biståndet - men, såklart, med hängslen och livrem för att det ska vara fråga om färre organisationer. Det är sannolikt att regeringen försöker minska stödet till de MR-organisationer, demokratiorganisationer och humanitära organisationer som vi vet gör ett viktigt arbete.

Vi måste stoppa flödet av vapen till den israeliska militären och bosättarna. Om svenska medborgare återvänder från att ha stridit för Israels militär bör de utredas enligt svenska lagar.

Att Sverige ännu inte stoppat Israel från att delta i Eurovision Song Contest gör att vi snart kommer att få skämmas inför hela världen.

Vi ska inte tveka i fråga om att införa sanktioner och märka bosättarprodukter. All press vi kan skapa på Israel är nödvändig för att denna katastrof inte ska bli värre. Vi har ett tydligt mål om eldupphör nu. Det är det enda sättet att rädda Gazas folk.

Fru talman! Jag tänkte också säga några ord om de svenska barn som sitter fast i nordöstra Syrien och inte kan ta sig hem till Sverige. I förra veckan kom utrikesminister Tobias Billström med det mest inhumana besked man kan höra, nämligen att de inte ska få komma hem. Genom att han inte vill skriva under ett papper hindrar han minderåriga barn att få växa upp i trygghet i Sverige. I stället kommer sannolikt flera av barnen att dö under svåra förhållanden i flyktingläger. De straffas och stämplas av utrikesministern för att deras mamma gjorde valet att ansluta sig till terrorsekten IS.

Genom sitt agerande inför Billström både terrorstämpling av barn och arvsynd i den svenska utrikespolitiken. Hans agerande är en skam för Sverige som land.

Vänsterpartiets motion tar inte bara upp det allvarliga läget i Palestina eller i Syrien, utan vår motion tar också upp viktiga länder som Algeriet, Egypten, Marocko och det ockuperade Västsahara, Bahrain, situationen i Irak och Iran, som vi har diskuterat så många gånger de senaste åren i riksdagen. Vidare är det Jemen, där ett fruktansvärt krig pågår, Kurdistan, Libanon, Saudiarabien och Syrien, vars krig aldrig verkar ta slut. Avslutningsvis finns Turkiet i denna region, som styrs av despoten Erdogan och som Sverige har lagt sig platt för i Natoprocessen.

För den som är intresserad av dessa länder rekommenderar jag läsning av såväl vår långa och välskrivna motion som våra reservationer i detta betänkande: 1, 3, 4, 11 och 13. Precis som Lotta Johnsson Fornarve gjorde innan yrkar jag bifall till reservationerna 6, 9 och 10. De är de gemensamma reservationerna från oppositionen. Jag vill också för Jacob Risbergs räkning från Miljöpartiet yrka bifall till reservation 7, som Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tillsammans. Jacob Risberg strök sig från sitt 12-minutersanförande i debatten, och då tyckte han att han åtminstone kunde få ett bifallsyrkande till en reservation.

(Applåder)