Fru talman! Den 11 mars inledde FN det senaste förhöret av Sveriges regering för att se hur man lever upp till funktionsrättskonventionen.

Inför förhöret sammanställde Funktionsrätt Sverige en rapport som uppemot 110 organisationer ställde sig bakom. Huvudbudskapet var att det har skett en tillbakagång vad gäller rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Det handlar om alltifrån den låga sysselsättningsgraden till bristen på särskilt stöd i skolan, begränsningen av rätten till personlig assistans, nedskärningarna inom sjuk- och aktivitetsersättningen med mera.

Vid förhöret lyckades regeringen inte besvara kritiken. Man bad att få återkomma med skriftliga svar på flera frågor, trots att regeringen redan i januari hade tagit del av rapporten från Funktionsrätt Sverige.

Min fråga är: Hur kommer det sig att delegationen var så oförberedd och inte kunde svara på många av de frågor som ställdes om konkreta åtgärder och vad som görs? Vilka lärdomar har socialtjänstministern dragit?