Herr talman! Jag vill börja med att ge Kadir Kasirga rätt: Den ukrainska järnvägen fungerar alldeles utmärkt. Jag har själv varit fyra mil från fronten och lämnat brandbilar och sedan satt mig på tåget och åkt och kommit i tid in till Kiev. Vi har en del att lära där.

Sedan vill jag göra en liten rättelse, herr talman. Regeringen har inte sagt nej till nya stambanor. Regeringen har sagt nej till höghastighetståg, och det är en viss skillnad. Det pågår en översyn av var man kommer att behöva bygga. Jag tror personligen att man i förlängningen måste titta på fyrspår från Uppsala mot Stockholm. Man behöver titta på sträckor som Alingsås ned till Göteborg och hamnen där.

Det är dock mer den principiella frågan jag är ute efter. Vi pratar om trafiksäkerhet, men en av de viktigaste frågorna för fungerande trafiksäkerhet är att det finns en väg att köra på, helst en väg som håller för tyngden när vi nu ska ha längre och tyngre fordon. Då hamnar vi i den här principdiskussionen. Jag har noterat att socialdemokratin, herr talman, har kritiserat regeringen när den flyttat pengar från järnväg till väg. Men då har vi ju det här styrkeförhållandet: 80 procent av alla investeringar över tid läggs på järnväg, men 90 procent av alla transporter sker på väg.

Den här regeringen har - försiktigt enligt min uppfattning; jag hoppas att den kan skruva lite hårdare - börjat flytta resurserna så att vi kanske kan få ordning på vägarna, där de flesta transporter trots allt sker. Det är alltså mer ett principiellt svar, herr talman, som jag efterfrågar från socialdemokratin: Kommer ni att fortsätta att driva en politik där 80 procent av alla investeringar ska ligga på järnväg, vilket i praktiken innebär att trafiksäkerheten lämnas efter, att människor som ska köra barn till skolan lämnas efter och att landsbygden lämnas efter?