Herr talman! Med Sveriges medlemskap i Nato sker det slutgiltiga uppgörandet med en 200-årig säkerhetspolitisk doktrin, som med tiden blev till en lögn, som i sin tur blev till en kuliss av dubbelspel. Det är länge sedan Sverige faktiskt var ett neutralt land på riktigt.

Under andra världskriget var vi inte neutrala: Först lät vi tyska styrkor använda telegrafledningarna och järnvägsnätet för att därefter stödja de allierade när det stod klart att de skulle vinna. Under kalla kriget myntades doktrinen alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig, men i verkligheten var vi djupt inbakade i Natos försvarsplanering när Sovjetunionens kärnvapenskrammel pågick på andra sidan Östersjön. Vi saknade dock försvarsgarantier, och andra visste inte om vi skulle hjälpa till att försvara dem.

Socialdemokraterna serverade svenskarna lögnen om vår moraliska förträfflighet och vår upphöjda status som opartisk medlare med blicken riktad mot tredje världen. Vår neutralitet har tjänat oss väl, löd ordspråket. Sovjetunionen visste förstås om dubbelspelet hela tiden, precis som USA.

Herr talman! Liberalerna har arbetat för svenskt Natomedlemskap långt före andra partier. Vi jobbade länge i motvind men gav aldrig upp. Vi välkomnar att det arbetet nu har burit frukt och att Sverige äntligen är fullvärdig medlem i Nato. Ett efter ett anslöt sig fler partier till vår linje. Rysslands invasion av Ukraina visade i blixtbelysning skillnaden mellan att tillhöra en försvarsallians och att stå utanför.

Vi står inte längre på åskådarläktaren och påverkas av andra länders beslut utan att ha något att säga till om. Nu är vi en del av planeringen. Liberalerna har varit droppen som urholkat stenen.

Demokratins fiender samverkar militärt, ekonomiskt och på hybridarenan. De vill se den demokratiska rättsordningen falla. Kreml vill ha en värld där diktaturer kan göra vad de vill. Vi måste kunna möta de hot som ställs mot oss, och det gör vi bäst tillsammans med andra länder.

Herr talman! Jag uppskattar beskrivningarna om de historiska skeendena i regeringens deklaration. Men det finns två dimensioner till som behöver lyftas fram. Den första är att Sverige efter förlusten av Finland 1809 till slut kom till insikten att vi inte längre kunde balansera Ryssland i Östersjöregionen. Den polletten borde ha trillat ned redan efter freden i Nystad 90 år tidigare, kan man tycka, men så var det i alla fall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

En följd av den doktrin som följde Karl XIV Johans tillträde till tronen blev att någon annan måste balansera Ryssland. Detta var först britterna och därefter Kejsartyskland. Efter andra världskriget blev det Nato. Men nu har Sverige äntligen, herr talman, dragit slutsatsen att också vi ska delta i alliansen som medlem, inte bara partner, för att bidra till säkerheten i vår region.

Den andra dimensionen, herr talman, rör Ryssland. Under andra halvan av 1800-talet, när Västeuropa gradvis demokratiserades, gick Ryssland i motsatt riktning. Där stärktes i stället enväldet. Den ryska imperialismen var ett sätt att hålla ihop tsarsystemet men också en expansiv, chauvinistisk ideologi om att Ryssland kan ta sig rätten att ockupera och dominera sina grannar. Ett bra exempel på detta är förryskningspolitiken i storfurstendömet Finland under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Men i slutet av första världskriget tog Lenin och hans medbrottslingar i bolsjevikerna makten i Ryssland i en statskupp. Det första de då gjorde var att sluta fred med Tyskland på våren 1918. Det gjorde de därför att östfronten blödde och rämnade och därför att de tyska styrkorna gick i rask takt österut.

Följden blev, herr talman, att Ryssland avhände sig mycket stora landområden i freden i Brest-Litovsk. En rad nya stater, eller nygamla stater, såg plötsligt dagens ljus - Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ukraina, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan.

Men bara drygt ett halvår efter detta kapitulerade Tyskland och första världskriget tog slut. Då fanns det inte längre någon motpart i fråga om avtalet från Brest-Litovsk i mars 1918. Avtalet fanns inte längre. Det första Lenin och bolsjevikerna då gjorde var att återigen attackera just dessa områden.

Man hade tidigare lagt sig i det finska inbördeskriget på den röda sidan. Nu satte man in röda förband i Baltikum. Man anföll Polen 1920. Man återockuperade Ukraina. Röda arméns pansarvagnar rullade in i Baku, i Jerevan och i Tbilisi 1920, och de införlivades tillsammans med Ukraina i det nya Sovjetunionen.

Några år efter första världskriget hade bolsjevikerna återtagit stora delar av de områden man avträtt men inte Finland, Baltikum och Polen, som lyckats stå emot.

Vad gjorde Sovjetunionen då? Jo, man väntade till nästa världskrig. Man anföll Finland i vinterkriget. Man ockuperade Estland, Lettland och Litauen och införlivade dem i Sovjetunionen. Och man styckade Polen i en pakt med Hitlertyskland.

45 år senare, herr talman, kollapsade Sovjetunionen. Då blev alla dessa länder fria igen - Baltikum, Ukraina, Kaukasus och så vidare. Men då kom Vladimir Putin till makten, och han sätter nu igång samma process igen genom attacken mot Georgien, genom annekteringen av Krim, genom den fullskaliga invasionen av Ukraina och genom hoten mot Baltikum.

Det spelar ingen roll, herr talman, om det är tsaren, Lenin eller Putin som styr i Ryssland så länge landet domineras av denna imperialistiska idé om ryskt herravälde över sina grannar. Med den djupa repression som pågår varje dag och som plågar miljoner ryssar inom den ryska federationen finns det ingen positiv förändring i sikte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Det enda botemedlet mot detta är en liberal internationell rättsordning som backas upp av en demokratisk försvarsallians.

Det är med dessa historiska erfarenheter, nutida realiteter och risker som vi måste se på vår egen säkerhet och vårt ansvar för våra demokratiska grannar. Sverige behöver Nato, och Nato behöver Sverige.

(Applåder)