Herr talman! Det finns en värld utanför vårt närområde och utanför EU, och ska vi bygga långsiktig säkerhet och fred i världen räcker det inte med militär upprustning. Då behöver vi också arbeta med diplomati och goda relationer och arbeta konfliktförebyggande.

Jag ser därför med stor oro på hur Kristdemokraterna och regeringen monterar ned vårt internationella utvecklingsarbete. Det kommer att få långtgående konsekvenser för lokalsamhällen och demokratiutveckling och det globala arbetet för flickors och kvinnors rättigheter.

Den här regeringens politik innebär färre utbildade barnmorskor i Zambia, den innebär sämre förutsättningar för demokratirörelser i Latinamerika och den innebär mindre fattigdomsbekämpning. Den innebär mindre av allt som bygger vår säkerhet och långsiktig fred.

Svenskt bistånd har under decennier nått ut till dem som behöver det mest och varit ett föredöme för andra. Tyvärr flagnar den bilden.

Hur går detta ihop med Kristdemokraternas vallöften om att värna biståndet och den här regeringens tal om att vi behöver bygga säkerhet i världen?

Ska vi verkligen dra oss tillbaka från den globala arenan och lämna walkover till Ryssland och Kina, som på ett nykolonialistiskt sätt skaffar sig inflytande exempelvis på den afrikanska kontinenten? Ryssland gör det genom att engagera den statligt kopplade militära organisationen Wagnergruppen, och Kina gör det genom sina strategiska investeringar som sätter länder i skuld och ekonomiskt beroende.

Min fråga till Kristdemokraterna är alltså hur vi ska bygga fred och säkerhet i världen när regeringen samtidigt drar ned på biståndet.