Herr talman! Vi diskuterar i dag konstitutionsutskottets utlåtande nummer 19 Rapport om subsidiaritet och proportionalitet och om förbindelserna med de nationella parlamenten. Utskottet välkomnar kommissionens arbete för bättre lagstiftning och de åtgärder som kommissionen vidtar för att stärka subsidiaritetsprincipens tillämpning.

Det är en fördragsenlig skyldighet för de nationella parlamenten att kontrollera efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen och att den tillämpas i enlighet med det förfarande som anges i protokoll nr 2 om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Men det är också en möjlighet för de nationella parlamenten att utöva inflytande i EU:s beslutsprocess.

En fråga som är väsentlig för konstitutionsutskottet i sammanhanget är om de nationella parlamenten tagit vara på möjligheten och fått det inflytande som är önskvärt. Enligt kommissionens årsrapport, som skiljer mellan motiverade yttranden och yttranden som faller inom ramen för den politiska dialogen, framgår det att 32 motiverade yttranden lämnades in under 2022. Inget förslag samlade dock tillräckligt med invändningar för att uppnå tröskeln för ett så kallat gult kort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rapport om subsidiari-tet och proportionalitet och om förbindelserna med de nationella parlamenten

Under hösten 2023 genomförde konstitutionsutskottet den 14:e uppföljningen av riksdagens tillämpning av subsidiaritetsprincipen sedan Lissabonfördraget trädde i kraft. Utskottet noterar dock att endast ett fåtal parlament har lämnat motiverade yttranden och att Sveriges riksdag ensam stod för drygt 40 procent av alla motiverade yttranden. Andra nationella parlament verkar göra någon form av urval av förslag som ska subsidiaritetsprövas.

Inom ramen för den politiska dialogen har däremot de flesta nationella parlament inkommit med yttranden. Vi kan konstatera att det mellan de nationella parlamenten råder en viss obalans i tillämpningen av subsidiaritetsmekanismen.

En fråga som uppstår är om de nationella parlament som inte framställer invändningar inom ramen för subsidiaritetsmekanismen underlåter att göra så för att de inte har några invändningar eller om underlåtenheten i stället beror på andra faktorer, kanske att mekanismen i sig inte upplevs som effektiv eller ändamålsenlig.

Informationsutbytet mellan de nationella parlamenten är inte bara betydelsefull utan också behövlig. Den parlamentariska EU-kommittén som hade i uppgift att se över riksdagens arbete med EU-frågor ansåg att riksdagen borde samarbeta mer med andra nationella parlament och uppmuntrade till ett informationsutbyte på politisk nivå. Av det underlag som vi har tagit del av än så länge framgår det inte att något sådant informationsutbyte faktiskt har ägt rum inför eller under subsidiaritetsprövningar.

Utskottet anser att det från ett demokratiskt perspektiv är bekymmersamt om endast ett fåtal nationella parlament tillvaratar möjligheten att kontrollera tillämpligheten av subsidiaritetsprincipen inom ramen för subsidiaritetsmekanismen. De nationella parlamentens subsidiaritetskontroll är ett viktigt demokratiskt instrument inom ramen för EU:s beslutsfattande.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare betonat värdet av kontakter och informationsutbyte mellan de nationella parlamenten för att säkra en effektiv övervakning av subsidiaritetsprincipen. Om de nationella parlamenten uppmärksammar varandra på när det finns invändningar mot ett förslags förenlighet med principen ökar möjligheterna att samla tillräckligt många parlament för att nå tröskeln för ett så kallat gult kort och därmed få ett förslag omprövat.

Med det här yrkar jag bifall till utskottets förslag i utlåtandet.